des wågars anläggande på fjällen i Jemtland, der ingen rörelse är, i stället att lätta den medelst chaussåer, der den finnes; tullagar, fom twinga Sfäne att föra fina förnödenheter i fabrikater till högre pris, utan att hafwa fina egna produkter styddade mot utländsk konkurens; anslag begärda till småsaker, da de egentliga stora och wigtiqa förs bifes Åc.; allt detta har lärt Skane att lita på sig sjclf, hwilket det allt hittills till fin lyca gjort, och wäl äfwen framdeles kommer att göra, till och med hellre än att braga fin lrda på hoppet om det tusenåriga rike, ywilket framställes, liksom i en spegel, såsom en följd af det nya finansssestem, hwarom både inz och utländska tidninz gar haft att förmåla, men hwaraf wi Skåningar beklagligtwis icke begripa någonting. Minne af Filosofie Nag istern vid hans Begrafningsakt i Malmö den 4 Jan. 1843. Mängen yngling ilade så glad hän till Lundagård, till Saxos stad, dit hans sinne jemt en längtan kände, men till fader och till moder skref döden snart sitt sorgobref, blek och kallnad sonen återvände. Äfeen Du ur brödraringen gick. Modren vakade med tårfylld blick jemt, när afton kom, när morgon grydde, hoppades på lifvet liksom vi, till dess anden dock blef fri och från jorden och dess sorger flydde. Huru segerrik gick här Din ban; utan anspråk, void det ringa van, ut i striden Du med allvar trädde, och Dit hjerta för det ädla brann, vänskap öfcerallt Du fann, ljus och skönhet öfverallt Dig glädde. Sången bjuder Dig farcäl i dag, sorgen sitter i Ditt brödralag, saknad bor med Tårar bland de Dina. Vintren hår vid gruftens dörrar står. men hos Dig är ecig vår, der som salighetens solar skina. Sörj ej, Moder! Det ör Guds beslut; menshan liksom våren blommar ut, har sin tid att doft och glädje sprida: men engång, när dänterdagen flytt, komma blommorna på nytt, så på grafrens majdag oi förbida. I—4. Stockholms Kurs d. 3 Jan. London 12. 18, 90 d. d. — Hamburg 132 a 1314, 90 d. d. — Paris 234, 60 d. d.; 235, 90 d. d. — St. Petersburg