vara diwi mot Bars post. örels talos till d det nlcde Från 2:dre blifz D Pd. ; förs delas ta sig Lund 2rum tt till ide af . öf nötfers e lika t, fom lisfers ert är andigs tingen es fles o sig, t lemsz skrik, J)örren r med liberal mycket skedde igåens rv tre) Missg. 225, delade hands anfafs in man bäfte, . Men elst af: ef. mill elsewis skulle galla, wisa bettugkåtcee. Tiggargossen. (En berättelse.) AÅr 1820, en sträng winterdag, promenerade en rik och redbar köpman fran en af rikets södra städer, med fin tioåriga dotter, på en af de större gatorna i Stociz holm, dit han i affärer begifwit fig. Den lilla flickan hade aldrig tillförene sett en så stor stad, som den hon nu jemte sin far befann sig uti. Hon hade fasligt myce fet att förwåna fig öfwer, de granna åfdonen, de fioens flädda, skinndebramade damerna, de wackra lelsakerna i fönsterna o. s. w. Hennes ansigte, skiftande af den es na glada öfwerraskningen efter den andra, förmörkades likwål snart af ett sorgens uttryck, wid åsynen af en liten tiggargosse, fom, skälfwande af köld och hunger, framsprang ur en gränd, framräckte en trasig mössa och bad med darrande tunga om en liten allmofa. Köpmans nen framtog en fedel och gaf den åt fin dotter, hwilken ej war fen att racka den år den stackars tiggargossen. Denne, som troligtwis aldrig af någon Stockholmsbo ers hållit få mycket på en gång — ty hwilken profet är wäl ärad sitt eget fädernesland! — gjorde ett skutt i gladjen och omfattade icke allenast sedeln, utan äfwen den lilla handen, som gifwit honom den, och tryckte den till sina läppar, så iskalla, att den lika gifwerskans hela kropp ryste derwid. Fadern, fom på intet wid war nås gon wan af chewallereska kansloprof, ide en gång då de bewisas af en twåfotslång kawaljer i paltor, ryckte sin dotter till sig och satte foten till marsch, men råkade ders wid så illa trampa på uslingens illa ombonade fötter, att den arma gossen under jemmerrop wred sig som en mask på gatan. Den hederlige köpmannen, hwilken war få beskaffad, att han ej en gång wille göra en mask når got för när, fattade tag i den awidande uslingen och bar in honom i en bod, åtföljd af den lilla flickan, som gret fullt ut så bittert som den trampade tiggargossen. Man pysslade emellertid om honom på bästa satt, gjorde sig underrättad om hans hemwist och gaf honom pengar, tillräckliga för skodon åt minst 4 trampade fötter. Köpmannen och hans dotter fortsatte derefter sin promenad, den förre uträttade fina affärer och, utmattad af den för en fmåftadgbo owanligt långa Stocholmöproz menaden, sof ganska godt derpå följande natt; men den sednare, eller flickan, kunde knappast få en blund i sina ögon, ty beständigt swäfwade för dem den bleka unmärgs lade tiggargossen, och när hon ändtligen insomnade, såg hon honom i drömmen och hörde hans klagande stämma; kanske kände hon afwen på fir hand fin så oförmodadt blefne kawaljers kyssar. Följande morgon bad hon så enträget fin far att få gå till honom, att föra far, hwars enda barn hon war och fom dessutom i henne såg en tjnsande miniatyrbild af en afliden maka, icke kunde få deremot, utan satte fia, jemte fin dotter, i en åkar lada och fuffade af till Gud met icke hwilken keja wid 10 F att kfo hWars enda fönster