Hwad angår wåra njutningar och de nöjen de ffans fa of, få tyckas wi äfwen för dem ide sakna penningar. Defa äro alltid att anse såsom wäl anwända, ty det husliga lifwet är ändå ett enformigt och tråfigt If, och mången skulle dö af ledsnad, om man ej, mot en ringa handpenning, ägde en daglig recreation utt hufmudjtas dens publicistiska riddarspel, utom alla andra hiftbartes ter, hwilka, sasom tidens proetiofa, aldrig knnna nog uppskattas. Härwid icke att förtiga den angenäma ängs båtsfarten til Köpenhamn, hwarigenom några tusen personer under årets lopp kunna förskaffa fig åtminstone det nojet att få depensera. Om nu i allt detta finnas facta, som icke kunna bestridas, få måste det afwen wara ett factum, att ins gen penningebrist förefinnes i Skåne. — Meu — hurn förlika detta factum med det af en bristande credit? Här till swaras: crediten är ett barn från den gamla goda tiden med sträng uppfostran och renhet i seder, med måtte lighet och återhållfambet, utan flärd, utan lättsinne, med waksam omtanka för det fanna, goda och nyttiga, hmwars je steg beräknande fin förmåga att gå widare, aldrig os betänksamt, aldrig owerffamt alltid pålitligt, alltid ofonfts ladt och utau anspråk. Hwar häg och böjelse, aktning och kärlek finnas för dessa egenskaper, der sinnes afwen credit. Alltså: pröfve menniskan sig fielf! — —