— 5 — — hg vå — — — — 113:mniinn: 9 7 L3 sa operationer werkat gemensamt en rubbning i pennius geförhållanden inom provinsen till ett belopp af flere mils fioner Riksdaler. Denna summa har man, under en mindue gynnande årswert, ej mäktat i creditwäg betäcka, och derifrån olyckan! ö Den penningeä gande, alltid uppmärksam på måttet af den öfwerspänning, hwarmed crediten anlitas drager sig naturligtwis wid ett sådant förhällande genast tills baka, och för att masqvera fur retraite, klagar han, ofs ta bittrare än den lånsökande, öfwer penningebrist. Att ett ständigt tillwerande lefnadsöfwerflöd äfwen bidrager att störa allmanna crediten, är utan allt twifs wel; men då denna arfsynd nu mera erhållit namn, les der och wårdighet af civilisation, will man, af aktning för tidsandan, lemna detta förhållande utan anmärts ning. Erfarenheten tyckes äfwen i få fall ide wara i behof af någon påminnelse. Hwad som ytterligare styrker wår öfwertygelse, att Skåne snarare har öfwerflöd än brist på penningar, är den mera allmänt rädande böjelsen, att dels utom pros winsen föpa sådane förnödenheter, hwaraf den inom sig äger, eller ätminstone borde åga, full tillgång; dels att, utan afseende på kostnaden, öfwerlemna jig åt njutnins gar, fom ingalunda antyda någon penningebrist. Wi införskrifwa t. er. smör, ost, ljus, talg och hudar. Uti en provins med ett åferbrufeeinftitut och twanne Kongl. Hushålls:Sällfap fan man ffäligen förmoda, att förfta arundmwalen för allt jordbruk, en wal ordnad ladugård, I allmänhet ide saknas; och hwarföre i så fall kasta pens ningar utom provinsen, om icke derföre, att man deraf anser sig äga öfwerflöd? — Af samma stäl köpa wi mjöl från Rorrfköping, oaktadt wi äga qwarwert, som producera både mjöl och gryn af den utmärktaste egen: skap. Den fom har equfspage (och hwem har ej det?) måste äfwen hafwa hästar fran Dannemark. — Oaktadt wår hästförening och öfrige till hastafwelns befordran widtagne åtgårder, torde Danska remonter icke eller was ra få alldeles sallsynta! Med en sorgfalligare behandling stulle Skånska spannemålen sakert halla pris med den uppländska, och afwen gälla på den utländska marfras den; men hwartill derta beswar då man har penningar nog? Wårt hwitbetssocker anses fom en obetydlighet, som ej förtjenar uppmuntran, och derföre skatta wi tele dre till sockerbruken i Stockholm och Götheborg. — För den gamla ärbara husfliten att spinna och wafwa synes wår upplysta tid alltför dyrbar. En spinnrock! en mwåfs stol! hwilket oljud i wår musikaliska tid! hwem fan def utom, liksom forntidens prejte och borgaresdöttrar, nus mera wisa fig i hemwäfda kläder? Genom den omtanka för wära behof, hwarmed ett par hundra Westgöthar årligen besöka oss, prisa mår smak och wär omdömess förmåga, erhålla wi de grannaste tyger, och till facilaste pris, och hwarföre då spinna och wäfwa? Wäl sant, att denna handel årligen drager en icke obetydlig fums ma från provinsen; men det skulle wara otacksamt, att 22 f2 UstaAQ. Ear ice orkänna desse Herrars Ads