(Jnsändt.) Candidat Janzon och Filosofiska Fakulteten i Lund. Filosofiska fakulteten har, såsom wi fett af en Förre ndenseartifel i detta blad, förnekat Candidat J. att, få i sökande till grekiska adjuntturen ssrecimmera, på den avund, att ban ide är graduerad. Dswer denna uppgift bar den frisinnade tidningen Phoenix uttalat sin mening oc detta I fa skarpa och tellika sanna ordalag, alt en insändare i Lunds Weckoblad (unaturligtwis en af straet) fun: mit sig befogad att angående denna sak söka att genom wrängda framstäliningar förwilla publifen. En i alla af: seenden opartisk person torde få, om äfwen sasom en ter: tius eller qvartus interveniens, yttra ett ord i denna sak. Corresp. säger att det war med en rösts pluralitet, fom frå aan afgiordes i fakulteten, hwilfet är oriktigt, alldenstund det war 4 fukultetsledamöter mot 4, och saledes decanus, som med sitt vorum desistvum afgjorde saken. Pan fer fås ledes att frågan, sasom inf. behagar låia paskina, icke war så alldeles emot alla författningar och all praxis, ty då skulle säkerligen ingen twist uppstatt, ännu mine dre skulle de 4 fakultetsledamöterna, fom röstade för rättigheten, kunnat vå det amplaste fått i sina anföranden tillstyrka detsamma. Oberäknadt det videtur de ärskilt gäfwo Hr J., hafwa de otwifwelaktigt uppfattat saken ur def; rätta synpunkt. Men nu tycks förhållandet wara, att Prof. Brunius, fom lär önska en annan till adjunkt, tro ligtwis fruktade Hr J., och war det derföre högst angelä get att om möjligt få honom på något fatt utestängd. Det war säledes en berferfagång, ett frormningsförföt på den enskiltes rätt, fom skulle wågas, icke olikt det, då man bestormade Lundagåärdsmurarna, ty muroräckor måste på begge ställen anwändas, äfwen om icke alla likfsom de gamles bade färhufwuden. Låtom oss nm granska detta förfarande i fin belbet och fe Dwem fom har rätt. Jnsänd. säger att detta uteslutande eller förnekande skedde enligt gifna förs fattningar. Hwad säga de akademiska stadgarna? Jo: ingen må under then tituln (neml. att ej wara graduerad) utestängas, hwarigenom lärde och dock ograduerade män, till Academiens oc) ungdomens stora skada, synas wilja us teslutas från söfande; ty att then sökande är utt andra far fer färd och grundad, men litet eller intet utt then ban fö fer, tbermed är hwarken ungromen betjent ice heller Ol: wer Akademiens flor och anscende på något sätt fom fig bör therigenom förfofradt. Och hos Wilskman heter det: De, fom ide förwärfwat sig jus superioris cathedre, böra, när de söka en akademisk syssla, hwartill dem, enligt Kongl. Maj:ts bref af d. 18 Now. 1748, åligger att difpur tando fig legitimera, ensamme utur nedre cathedren förfwar ra en till ledigheten hörande disputation. Kongl. bref till Upsala Akademi d. 10 Juli 1753, hwilket bref naturligt: wis äfwen gåller för Lund, då deri citeras en stadga för Lunds universitet, och en dylik lag kan wäl ej gerna stiftas för endera akademierna. Man fer häraf huru de tolkat gif DH ! i det skedde enligt en aldrig åsidosatt praris. Bland pro fessorerna wid Lunds universitet woro dock t. ex. Lagerbring och Thomander icke graduerade i någon fakultet när de be stego professorsstolen. Jngen af dem hade således till och med fom profeforer rättighet att få sub preside disputera pro gradu. Och deras utnämnande ffedde ide under når gon ofunnighet om detta förhållande. Nu frågas: då jag fan blifwa professor utan att hafwa tagit magifterefter ans nan doctorsgrad, monne man ide äfwen då skulle funna blifwa adjunkt? Och monne icke man behöfwer legitimera fig med specimen äfwen till ett profesforat? Emedlertid måste man hafwa bildat sitt omdöme efter en högst egen logif för att fomma iill en så falsk slutsats som denna: för att bli professor behöfwer jag ej wara gradnerad, men wäl för att bli hans adjunkt. J sanning något riktigt kuriöst, fanske till och med götiskt eller byzantinskt, ty från det upplystare Europa kan det wäl ej förskrifwa fig. Här: af synes det dock för hwarje opartisk wara teml. klart, att man, utan att wara graduerad eller ens hafwa tagit nägot flags Fandidateexamen, fan söka, få wäl professioner fom adjunfturer. Nu har dock Or I. tagit en kandidatexamen, fom likwäl inf. säger wara nfullftändig Lätom of fe efter huru härmed förhåller fig. Hr IF. har tagit examen i 5 wetenskaper och deri erhällit öfwer de i gifna författningar bestämda betyg för ernående af filosofiska graden. J alla de öfriga wetenstaperna behöfwer Hr J. derföre endast taga admittitur, hwilket enligt samma författning ide är be tyg. Fakulteten har således endast att fordra af honom något fom är lika med ingenting eller noll i betygsväfnind: gen, saledes ide ett enda plus utöfwer hwad han presterat sig äga i den humanistiska bildningen. Huru kan inf. då säga, att han ej documenterat fig i densamma? Av ide dets ta återigen en liten götisk utbyggnad på sunda förnuftets logil! — — — Hbwad slutl. Or I. beträffar, få torde han wara den mest kompetente af de sökande, då han dels bar högsta examensbetyget i denna wetenskap, dels deri ut: gifwit lärda arbeten, hwilkas wärde icke blott inländska lit: teratörer erkänt, utan äfwen utländska, oc) lär Or I. fun na uppwisa till honom skrifna handbref från Eurovas frörste forskare i grekiska språket. Man will hoppas, att Or J. icke blott klagar öfwer den orättwisa honom wederfarits, utan äfwen publicerar handlingarne i målet. P. S. Sedan detta skrefs har förf. fätt underrättelse om art Eand. J. blifwit of begge Ned. för de tidnings blad, fom utgifwas i Lund, och pwilka få i wänskaps eller slägtskapsförbindelse till någon af de segrande i fafultetsfrår gan, nekad att i deras blad förswara sig, till och med i bi bang, hwilket säkerligen är ett mycket liberalt drag af, den liberala pressen i Lund, hwarom mera framdeles. Önffe ligt wore dock att Stockholmsbladen wille ventilera frågan od) ide förbise allt hwad fom rör afademierna od) auctoriteterna derstädes. Sat Sapienti. — — —k EÖewmvmnr Sm ränteförsäkrinasanstalterna