agen d. 8:te Sept. inbröt ny fara; 19 snart slogo ånyo öga lågor upp nästan i midten af den ännu oangripna ken af staden och hotade att äfwen uppsluka denna; här cades det likwäl att sätta en gräns för det rasande eleentet, sedan det tillintetgjort 4 boningshus med deras fi bygnader. Det är knappt troligt annat än att denna rnyade olycka är ett werk af den gudlösaste elakhet; ty dswådorna d. 6:te och 8:de kunna icke wara en följd af sanden den 4.:de. Förlusten, fom den olyckliga staden Tis t under dessa sorgens dagar, fan ännu icke beräknas; den ackraste delen af staden är tillintetgjord, och skadan på ggnader allena fan ide ansläs till mindre än 15 Mill, döler B:co och förlusten af ide assurerade handelswaror äl en ide mindre summa; ännu känner man ice huru myc t husgeråd eller huru många menniffolif gått förlorade, — C—C — Hwarjehanda. Likheten och ätskilnaden emellar en qwinna och ett säd. — Båda äro sköna lefwande uppenbarelser i naturen. åda behöfwa i fin ungdom stödjas, för att ej i förtid fals för oblida windar. Om ympningen är ej wärdt att fär: ildt tala, ty den bafwa menniskor i allmänhet gemensamt ed träden. Trädet är skönast, när blom mor pryda dess rna; flickan stönast, när oskaldens blomma sminkar dess nd. Trädet wantrifwes och förtorkar, om himmelens sol e lifwar och molnens watten icke uppfriskar dess stam; recis detsamma med flickan, om kärlekens sol icke någon äng belyser def bjerta och ömhetens tärar ide fukta def (gon. Owiffningen i trädets grenar har något berusande, ågot förtrollande med sig; hwiskningen frän flickans läp: ar likasa. Hur mången har ej funnit fin trefnad mwidträ ets fot! hur mången bar ej funnit fin sällhet wid flickans; ädas skugga är till och med alldeles förrjufande. Bä a öfwerensstämma äfwen deruti, att af den wackraste bloms ha ide alltid blir den wackraste fru kten. Ju rikare på löf blommor trädet är, desto mera är det utsatt för plun: ring; ju mera rik på behag och dygder qwinnan är, desto rigare söker man beröfwa henne desamma, Det fordras jupa bugg för att få ett godt träd att falla 3 det fordras jupa får för att en god qwinna skall funna glömma fin ligt. Man fan med vutplånliga drag rista sitt namn i ädets stam, och med outplänliga drag skrifwa sitt namn i än flickas vjerta. Man krossar ganska lått, om man har isst dertill, bufwudet mot ett träd; man förlorar lätt bufs udet i en flickas armar. Man kryper helst under trädet, å storm oc) owäder hota; man smyger helst till flickan, är lifwets stormar blifwa för swåra. Man kan binda ris f trädet; bur ofta har ej qwinnan blifwit ett plägoris! an får stickor i fingrarne, om man owarsamt handterar rit träd; man får naglar i ögonen, om man owarsamt andskas med en flicka. På ett fallet träd wilja alla bug: a; på en fallen flicka hugger hela werlden. Låt wintrens ö betäcka trädets hjessa, men def kärna skall ej derför örgå; låt åldrens snö förwandla en qwinnas lockar, men et aWinsian fall et Helt och håsflet förstelna i dess harm.