palatset, medan grunden lägges till en ny och stor byggnad för De Åkademiska Jnstitutionerna. Snart inwiges Justitias tempel, Radhuset. Det gamla Laboratorium är jemnadt med marken. Men förstöringsifwern har också rasat otidigt. Af Lundagårdens befästning återstär nu intet. Man skyndade att störta den sista muren; man fruktade, att den i en framtid skulle göra sig skyldig till samma förscelse, som den, beilfen för 5 är sedan delade samma öde — att sk)mma för nyfikenhetens enträgna blickar. Lundagård har nu blifwit en allmänning. Då planteringen är för gles att förs swara wärdigbeten af lund, torde man också bäst funna if: wertyga sig, om ändamålet att försköna wunnits genom att förstöra, när trädstammarne blifwit nakna och snön finner en hwiloplats för fina yrande drifwor utt allkerna. Den kulna och stränga ärstiden, när bläst och regn fritt piska kinderna, torde numera allmänningen, under vet Åkademiska qwartet, ide erbjuda Colleganten någon angenäm eller hel: sosam promenad inom Studenternas fordna fristad. Men hwad gör man ide för ut: oc) insigten? Såsom en literär nyhet märkes, att 1:sta Volumen af wår Domprosts Opera Omnia kommer att med det fnaraste befordras till trycket utt Berlingska officinen. Säsom en tvwmf för wär utarmade Aristokrati omförs mäles en Swensk Fröfens förmälning med!en ättling of Attila, Hunmernas Konung,) saledes af äfia Mongolisk race. Mot sådana anor torde wårt fosterländska ridderskap blekna. För närwarande räder här i staden mycken sjukligbet Dödsklockorna ljuda dagligen. J ett hus har rödsot kräft flera offer. Här är, fom en gammal Major uttryckte fig till en ung Läfare, ftörre manspillan än i Tyska friger. Pwarjehanda. En stackars äkta man misshandlades ofta af sin elaka hustru. Stundom gaf hon honom till och med stryk. Hans wänner gjorde narr af honom derför och bädo honom, att han atminstone en gäng skulle wisa, det han wore herre i sitt hus. Hustrun war en dag sa ursinnig, att hennes man sag fig nödsakad att krypa under ett bord. J detta dgon: blick hörde hon några wänners rötter i förmaket. Nu bes swor bon fin man att genast komma fram. Nej, ropade ban triumferande, jag går promt icke fram! Jag skall wäl en gång wisa, att jag är herre i mitt hus, — Någon, fom på en offentlig restauration fatt wid en portion abborre, kallade på fyparen efter en fun, med tl lägg af det bekanta uttrycket: fiften will föouma — En landtjunkarc, fom från ett annat hörn of rummet hörde dets ta, och fann infallet qwickt, tyckte fig emedlertid funna gös ra någonting lika bra efter; han höll derför upp med att äta af den nyss erhällna orsteken och dundrade med tillvädlig ljudlig röst, för att hans rolighet ide skulle gå för weriDen förforad: fypare, gif mig octfå en sup, xen will dricka. — 2 2———— Dödsfall. (Babar (Clin MÅ ou: rr: 2 S KK rr nan frifla. asg-; oÖÖ A..