upplyfes slutligen om rätta förhällandet; men han känner nu mera icke någon owilja att gifwa fin dotter till den förs mente Lucas, hwars wän han mu blifwit. Ryktet om detta giftermål spriddes bastigt i landet, och kommer äfwen till Janins öron. Han återkommer sjelfwa bröllorsdagen; klockornas ljud, musiken oc) de andra höge tidsanstalterna lemna honom intet twifwel mera öfrigt om hwad som tilldrager fig. Claudincs föräldrars hydda är öfwergifwen; ban bortjagas från slottet sasom en bedragas Åre, bwilfen insmyagt fig der under ett diktadt namn. Slut: Åligen döljer han fig i trädgärden, wåpnad med en flunga, fom han med mycken färdighet handterar. Bröllopsskaran går fram ide långt från honom; han blifwer warse de ny gifte, och flungar en sten, fom träffar ett träd nära bredwid dem. Claudine igenkänner den handen, hwarifrän far Het kommit. DAmblerieur går lugn in i slottet, utan att widare bekymra sig om den okände slungaren. Hans hur stru följer bonom darrande och utom fig. Hon har wert ligen älskat Janin, hwars bref blifwit uppsnappade, och om hwars trobet man ingifwit henne twifwelsmål. Hon wet icke, att hennes älskare, alltid trogen, kommer åter för att dö af förtwiflan. Janin irrar omkring i trädgärden, till dess en dyster tystnad inträder i de bullrande lustbarheternas frälfe. Man bör icke mer musikens ljud, ljusen, fom ett ögons blick förut upplyste alla rum i slottet, äro utsläckte; de baf: wa lemnat rum åt det djupaste mörker; han är wid bråd den of en damm, hwari en kaskad faller, och han störtar fig deri. Man igenfann hans lik. Claudine begrät hans död; men nöjena af bennes nya lefnad kommo henne snart att glömma allt, till och med hennes föräldrar, säsom hennes ader hade förutsett. DAmblerieux dog nägra år derefter, edan han utnämnt Claudine till enda arfmingen af fin ftor a förmögenhet. Det första bruk hon gjorde af fina rikedomar, war att örsäkra fina föräldrar om en anständig utkomst, och att upp resa en minneswård ät Janins minne. Det war en qwins a i sorg, fom strör blommor i en urna. DAmblerieux äatingar fattade emedlertid det beslutet att äterkomma i esittning af den egendom, fom frångått dem på ett få omwän: adt sätt. En resa blef nödwändig vill Paris, der BU lerieuv unga och wackra enka icke saknade beskyddare. Jland de ifrigaste befann fig Marskalken de lHöpital, fom å war 75 år gammal. Hans anseende utwerkade, att Pros essen wanns. Han fordrade en belöning, och den erfäns amma enkan lät öfwertala fig, att för andra gången gif a fin band, utan sitt bjerta; men efter några månaders örlopp blef hon åter ännu en gång enka. En Prins, fom inom fort tid warit Jesuit, Kardinal och onung, Johan Casimir IT af Polen, fom, efter fin tbronfsägelse, uvvehöll fig i Saint Germain des Pres, bwils et Ludvig XIV förlänat honom, fåg den intagande Mars alkinnan, wann bennes hjerta, förlorade fitt, och gifte fig ned henne i tystbet. Hon bar wäl ide werkligen titel af rottning, men hwar och en wisste, att hon war Konun: ens maka. Claudines moder dog af glädje, hennes fader af sorg . 29 2 Cy AM a. ZC. . AGA... CKA — ad De heeo