agar sedan, en passagerare fram och tillbaka. Fartygets örstäf war riftad mot Swenska fusten, och åtskilliga Swens ar befunno fig ombord. Mannen närmade fig och bad en f dem kasta i hafwet den silfwerspäkade börs, ham för tills ället hade i banden, och sedan man kommit underfund med, nvem den besynnerlige bedjaren war, gjorde man honom ill wiljes. Börsen flög ut öfwer relingen, mannen flunz ade en tägända i wattnet, oc) då denna åter drogs upp, )ängde börsen oförändrad deruti. Mannen hette Bosco. Några dagar senare köpte en herre, å ett ar torgen Stockholm, äga af en månglerska. Mot wanligheten föns ersloa föparen allt bwad han köpt till gummans fynners iga förvåning. Men ännu högre stegrades denna, Då I wart och ett af de sönderslagna äggen läg en ducat. Gums nan bade fått för fin wara 1 riksdaler. Köparen pämmz e fig ej rätt, hurumida ban lemnat liqwid, oc) bad ben: le förwissa fia derom. Hon war wiss pa sin sak och tack äckt fin band utt barmen, der bon gömt den präktig a et an. Men ettan war ide der! Kövaren fann den ges aft i fin ficka och återlemnade den åt manglerskan, som u med yttersta sorgfällighet förwarade fin skatt. Nagra ös gonblick derefter wille ban aflagsna sig oc bad henne der öre noga tillse, om hon werkligen hade sina pengar i bes åll. Gumman gjorde det, ehuru sådant förekom henne enna gång alldeles onödigt. Men det war icke onödigt: ettan bade åter förswunnit, oc bon åt erfann den anyo i öparens rod. Köparen hette Bosco, i i En af bordgästerna å ett ef hufwudstadens bättre mwmärdsds us, räckte häromdagen en dyrbar ring ät en af uppase erskorna, med löfte till henne, att hon skulle få den, om on kunde hälla den qwar. Flickan flöt noga till Handen, er vingen låg. Men hastigt märkte hon att den förkvuns vit. Egaren förebrädde henne, att bon gömt undan den, dy flickan blef bade ledsen och förtretad när de fringftåene funno den gömd under hennes harfläta, hwilken ingen and under tiden hade widrört. Bordgästen hette Bosco. — En betjent, fom klappade fin herres kläder, yttrade: Det är endast den stillnaden vå mig och min herre, att jag lappar hans rod, när den är af, och han klappar min, då en är va. A O — Abertissement. Ändreas Gehrmann. Jiolorcelliå från Stockholm, ämnar med benäget biträde å Herr 22 . 2 (AT ivårffjåsöos Ana CsonrEUf näftfam maAndo KANNA