A a — 2 — in — — — — — — ligd litslall. —1. Å. tat häu ctt hycit annat begrepp Om DY, lifa utfall och om personlig smådelse än wi andre mennt dd. stor, hwarföre wi gerna önskade, att den storlärde och tilliå allt stort duglige t.dningsbytingen täcktes gifwa oss difinitioner derpa, sa att wi framdeles, då wi se hans sralter öf. werfulla med swårta of hans wanliga farrik, då ite må mipförstå honom, Skulle han åter anse op, derföre att wi fördristat oss gifwa honom en liten flämm, för någon hans damon efter annan flags fate, den der föker om ide att mood bull och har uppflufa honom, dock att tyda bans i allo wäl! menande ord och gerningar till det warfta, få skulle mi wilja föresla, att ban wadjade till en annan domstol, hwilken! härutinnan torde wara nagot opartisk, neml. allmänna om: nionens. Sk. C. säger sig icke tillböra eller wara organ! för nagot parti, men wal att han slrifwer mot ett parti. Wisserligen stöter Sk. C. härvid på patrull, Ty Kfa litet: fom der fan gifwas ett parti, utan att detta har ett mot: parti, lika litet kan man strifwa emot ett parti, utan attt befänna fig fill detsammas motparti, men det är troligen ide första gången Sk. C. gett logiken på örat, liksom bam ite heller fäller modet, da ban trader fram med fitt krami och bockar fig för allmänheten, fastän ban derwid prefentex rar en bock eller annat bombastiskt kräk, hwilfa stundom ute göra sådana der snillens trogna stallbröder. Men då Sk. C. säger fig waka öfwer umwersitetet oc) dess angeligenbes ter och söker, sasom rätt ar, framdraga allt det ruttna, odugliga, olagliga och intrigösa bos det parti, mot hwilket: ban strider, oc) hwilfet ban licke ämnar ssona, fastän han lrespefterar detsammas wetenskapliga sträfwan, ywilket och få är gansta nobelt, få torde der llatas of on fråga: är detta partiets motparti i alla delar fa fullkomligt, få fel: fritt, få upphöidt öfwer alla smaaktigheter och intriger, att man ide bar det ringaste skäl att såga ett enda ord deres mot eller ens att knysta? Eller monne Sk. . helt oche hället blundar för detsamma, ty att han litsom andra stora män blundar en oc annan gång, har han sjelf tulfännas aifwit. För wär del wilja wi också tro detta parti wara få etheriskt att det ide en gång bar en skuggsida, hwarföret wi framför allt önska, att Sk. C. täcktes fortfara med att traktera detsamma med sylt och bakelser, under det ban få ter det andra ideligen läppja på surkalen. En upplysning kunna wi icke underlata att lemna, neml. den, att wi med en wiss person i Vunt menade ingen mer och ingen mind, dre än Sk. C. sjelf, hwilken alltid wisat sig sa ridderlig, att han, i fall han är af det genus, att ban kan dertill komma i åtanka, förtjent belysas med nordstjernan — —. Då Sk. C. slutligen anmärker att wi tillhöra det parti; mot bwilfet ban fäktar, att wi Mutgjuttt war galla och kommit med mrängda framfrålningar, få bewisar det blott, att ban mistagit sig om personen. Wi tillhöra icke nagot parti, emedan wi aldrig behöft det, men wal pafwa wi en wiss antipati för alla partigängare, oc) hwad war galla be: träffar, sa finnes deraf när som belst en portion till Sk. C., i fall den stulle wara honom wälsmaklig, under det wi der:4 jemte bekänna, att wi hwarken wrängt hans eller andras framställningar. Nagon sirid äske wi ide med Sk. C., tv den guden är få tapper, fi att ban aldrig flyr, om mn också någongång skjuta Hå honom med löst krut eller va fir haärN Werd Fost G4flot får farfars JFC; ranger FFAr, STEN —. ——