petcende hittills, erinrat ladsaren Åin J Ts. com fär ot att wara af samma menlösa och beskedliga halt fom för ett var är tillbafa, samt, i afscende på framtiden, antydt dess föresats wara, att gå fin bana raft fram och derwid hwar: fen buga fig i stoftet för att bettla om den enes ynnest elfer tiga med fina anmärfningar för att undwika den andres tadel eller owänskap, övergår Red. till upptagande och be swarande af de egentliga twistpunkterna, och fortfar: Ny några ord om de exempel på obehöriga personliga utfall, hwilka myyenumeranten lägger Skt. Corresp. till last. Hwad först framl. Kanslirädet af T. angär, finnes jäferlis gen wid beta Universitetet knappt nägon, som, tillfrågad om han werkligen ansäg honom, få fom wederborde, uppfylla fina åliaganden sasom Kanflers-Sefreterare, på tro och fam wete skulle funna beswara frägan med ja. Eller är wäl den passande till en sadan plats, som aldrig sjelf vå an: nat fätt än genom andras berättelser skaffar fig notis om det werk han förestär; som ej blott under ett utan stundom flera år låter ingalunda owigtiga frågor hwila oafgjorda; som alldeles icke eller först efter mångfalldiga gånger för nyade påminnelser beswarar gjorda förfrågningar; fom gan: ffa ofta icke synes fästa ringaste afseende på den auktoritets yttrander, som bäst borde fänna och wara mån om att fram: ställa sanna förballandet; som stiftar lex in casu, då dit tills gällande författningar ej öfwerensstämma med wissa planer, m. m.? — En komplett osanning är det, att wara anfall, såsom Jns. på sitt wäl kända maner söfer infinuera, tydtes wara ämnade åt en annan högre person, om man nemligen wågat det —; twärtom hafwa wi icke en utan mångfalldiga gånger uttryckligen och på det beftämdar ste reserverat oss mot en sadan tydning af wåra anmärts ningar, och just af fruktan för en sadan förtydning blundat för mycket, fom wäl förtjent fomma i dagen. En annan fråga är, om wi anse en Prins wara den lämpligaste får fom Uniwerfitets-Kanfler — ja — om innebafwandet af ett sådant embete ens stär i fullkomlig harmoni med Reg. formens 45 8. Beswarandet häraf hörer ej bit. — Wi hafwa ej sökt frånfänna Prof. MN. något af fin mymwidfirädta vetenskapliga ryktbarhet, sawida Jns. ej will finna det deri, att wi sanningen likmätigt sagt att ban ide ådagalagt mn sigt i alla till hans wetenskap hörande delar; wi hafwa lott uppdragit en paralel mellan hwad han och Hr D. gjort för att förtjena en adjunftur; att den utfallit ofördel aftigt för den förre är ej wart fel, tiksom wi bar ej wilja widare utweckla, bwem fom betett sig mest yjdderligt el ler med största inre tillfredsställelse gått ur striden. Huru mot alla dittills gällande bäde författningar och praxis frå aan om Zcolog. Adjunkturen afgjordes, ligger i öppen dag för enhwar, som ej är blind på båda ögonen och dertill på sörståndet; och ännu synes det omöjligt att utfinna några runder, hwarföre den sknlle förklaras inkompetent till Pros kasionen i samma wetenskap, utan att ens Prof. N. mes terligen då bemödade sig om att få honom förklarad infome petent. Just för att på en gång beifra det icke lagenliga, som redan skett och söka förekomma, att det giorda nitiatis vet widare måtte fortsättas, war det fom wi få mocket uppehöllo oss mid den frågan; långt ifran någon förfärlek cller wänskap för Hr D. — Tror Jns. på allwar, att han ta mass CE AAA — —— —— den utnämn äfwensom riga Ridda kamratskape na stund Mm man i fun rit ur wäg titel och in den menin, se som en en mera bets-mans B. känna något Unn nyligen be genom ege wersitet oc ej annat e ta lärosäte gon slags som dertil Han har man och ! och juridif Uniwersite lacryme wår åsigt duglig till fe honom det icke fi tiden utw underlåta hafwa ej spelbordet spel —; kommen 1 Swad ha den sig t men och skördade galade åt tro äfwer för uraft hwilfa p ådagalag tillbafa I det war idfare, e att förska befordrar wis just rens tjer bestyr, å utmärkt MD Sk. Cor de utfall Ferf fyo