— or a DA 4 — 17 UmCH, FE 7JCUI MT kullen, märkte att den ej kunde hinna undan, wände den för att föfa tillflyckt på danska sidan, och upphanns nära Nackeboved; då Tulljaktens manskap fom ombord, fattade en af Styrsöborna en knif för att ränna uti en af de swenska tull: betjenterna, bwilfet dock förekoms af en annan tullbetjent, fom wid tillfället lossade ett löst skott, derpå kastade sig den wäldsamme Styrsöbon öfwerbord och samm i i land, och der till lärer han haft 2:ne wigtiga skäl, hwaraf det förnämsta kanske war att han, fom förut 2:ne resor undergått beftraffning för lurendräneribrott, wille rädda fig från fäftningå: straff, bwilfet ban ide lärer kunnat undgå om han ätfoljt båten till swensk hamn och ställts till rätta för 3:dje resan; det andra skälet för honom att undkomma war att han dere igenom kunde blifva tillfälle att löpa till Helsingör f.r att underrätta en wiss Herr M. om den bedröfliga utgangen af expeditionen och bereda hans frälsande mellankömst. Följden deraf blef ocksä att Herr M., som det gläder Jns. att kunna intyga är hwarken Swensk eller Dansk af börd, lärer gjort en flags half-offietel reclamation eller intercession för den i beslag tagne bäten, Men olyckan lärer we lat att Båtföraren och) Herr M:s client ide hade samma namn; att bårföraren wid domstolen erkänt fig ämna inför ra lasten i Swerge, ehurn han saknade Consulns manifest å densamma, men Or M:s reclamation lärer innehällit att lasten war ämnad till försäljning på danska kusten; att båt föraren uvpaaf att det war en okänd Nortrsk passagerare, som kastade sig öfwer bord, men Hr M. uppger det warit Jen af besättningen. De modstridande uppgifterna förklaras lätt deraf, att bätföraren med sitt manskap, fom samtlige voro passlöse oc utan att funna documentera sig till namn eller hemort, och hwartill fom att bätföraren beträddes med att wid 3:ne särskilda tillfällen gifwa sig 3:ne olika namn, waraf troligtwis intetdera är det rätta, genast wid anfomten hit till Helsingborg inmanades i häckte, hwarifrån de icke kunnat communicera fig med Or M. i Helsingör, för tt bereda öfwerensstämmelse i de lögnaktiga uppgifterna. åtföraren har sedermera från sin hemort erhållit pennine sar och liqviderat de ådömde böterna, samt utgått ur fån elset till nya bragder. Farligare war det ej med det swenska sjöröfweriet e ellan Nackehoved och Kullen. Sig sjelf och öfrige Brämving oc Svanmålsleveroneurer i Helsingör fan Ör M. trösta dermed att om Styrdvbönderna i Helsinqör ide inlasta andra än til införsel ide: as hemland lofgifne waror, oc) förse sig med manifest å lasten, så är farwattnet emellan Nackehoved och Kullen icke arligt för dem; men inlasta de brännwin eller andra till nförsel förbudna waror, få äro de äfwen hädanefter lika lottställde för fjöröfweri i nämnde farwatten, äfven om r M. icke skulle finna fig befogad att inställa fina ffamlia uppwiglingar af danska tidningspressen att låta mifbrus da fia till utfyridande of lögnfulla berättelfer, bwarigenom swenska nationens heder blottställes; i sädant fall torde det illlfomma wederbörande myndigheter, att låta meddela Or . en tillfoteftgörande tillrätta wisning. (Införes på begäran.) ill Fröken Hilda E. C. Munck af Jeosc SCHG