Några förmaningsord till Min Son Fredric på domstolen. Fy! skäm ut dig — Fredric! der du fitter vå din domarstol; lifa hämdfull lika arg och bitter fom du war i fjol.. Hwarför fick du ej tillbörlig aga, då du wäxte opp? Alla, utom Länsman, på dig klaga, du hans stöd hans hopp! Du förvandlat Domare Embetet till ett fillespel; blott du winner — stor sak med samwetet, halfpott eller hel! Du blef karl i förtid det war felet; derför, som man wet, likfsom Arleqwin i killespelet, gjör du blott förtret. Akta dig — du spelet säkert tappar en gång och med skäl — Trägen winner — blott man ber och klappar — du förstår mig wäl. Fordom sloa man fig till rätt med ÅNäfwen, det war Näftve Rätt. Nu påstär man, att med Murar-fläfwen går det ganffa lätt. Akta dig — ej fader Abrahamus fon med allt fitt frus bjelpa dig — nej — faller du, Clamamus! faller hus på hus. En Fru i molnen. Sör några är sedan hade i en liten stad i Bretagne eldswador åtskilliga gånger anställt mycken förödelse; 200 personer stodo klagande på ruinerna af fin egendom, Pos sten från Paris fom en dag just då dessa olyckliga woro församlade, för att anropa mairen om hjelp. Wid poftyu tet stego flere resande ur, bland dem en dame af en frame riden älder. Man talade om medeln att funna förffaffa e olyckliga något understöd, och den främmande damen yttade slutligen: jag skall till detta andamäl anställa ett ädespel. Fräåga mig icke widare, jag will under tyftbetsöfte meddela min plan endast ät maren. Damen inne öt sig werkligen med mairen, och följande dagen läste man då alla stadens gatuhörn: Utomordentligt skådespel till örmån för de brandskadade. För en gafwa, icke under 1 Franc skola alla stadens innewånare i morgon precist kl. 1 å fe en fru i molnen, hwilken om aftonen skall wisa fig theaterbuset. Skädespelet kommer endast att ega rum, åwida 6000 personer anmäla fig oc betala, Om afto