så att hwar kungen Ilvttade jur sang om natten, bade han fwarighet att berga sig för takdropp, hwilket orsakade, att ban ocksä utkom om morgonen wid mindre godt lynne; men möttes ar den fryntlige presten, fom sragade huru hans gäst sofwit, hwarpå kungen swarade: 7Huru fan man fofwa i ett sadant rackarehyble, der man icke fan ligga torr 3; hwarpå presten ödmjukt försäfrade, att ban lemnat sin gäst bästa rummet, och att i det, han oc) lkustrun bebodde, finz nes icke annat rad, när dylikt wäder inträffade, än att han böll ett tråg öfwer mör, medan hon fick sofwa, och att hon gjorde sammaledes med honom; att den eländiga byggnas den icke kunnat ännu repareras, emedan, da han tillträde de vaftoratet, både kyrka och prestgard woro nedruttna och förfallna, och fom Guds hus hade företråde, hade det först blifwit bygdt samt hans fattiga församling lofwat, att när den litet bämtat fig, skulle den ocksa bygga prestgard, och bad han fin gäst wisa honom den åäran oc) stanna qwar Bf wer middagen och förut böra en kristelig predikan, då han skulle finna ett herrligt Herrans tempel, och att fyrfohere den more älskad af fin församling fom en far. — Kungen qwarstannade, emottog bjndningen och erfor icke allenast att kyrkan war wacker, utan att äf ren predifan war mer än wanlig, som man brukade fa höra pa landet, äfwensom, att när gudstjensten war slut, solfet omringade fin fyrfoberde och wisade de mest ojafaftigaste bewis att ban war af dem älskad. — Efter en intagen tarflig men treflig middag reste fungen från det wålmenande, bestedliga prestfolfet, särdeles belaten, och tog nattqwarter på en annan ypreft gåtd som war belägen i Kalmar län. — När han införs de på qården derstädes med fin bondwagn, stodo flera cfi pager förspända, tillhörige socknens herrskaper, oc blef funaen hwarken af de försomlade eller af presten fjelf fynnerligen wäl emottagen, utan yttrade denne belt högt, att det wore beflagligt, att presterne blifwit alagde den få kallade gästningen och nödgades emottaga obcefanta personer från landswägen. — Sedan de fråminande afrest, wände fig fungen till pvesten och yttrade: Jag fer ni bor praåktigt och långt öfwer hwad fungens huscsynsordning beftår, war till denne swarade: hwad ba wi att göra med den snala fungens ordningar; när jag fom bit war här en elandig soja, fom ide anstod en bättre och lärd karl, hwarföre jag örde den rifa församligen att bygga mig ett anständigt hus; jwarwid kungen inföll med fråga om kyrkans beskaffenhet, å presten fade, att det war ett gammalt röckle, fom i fi iom tid skalle blifva ombygdt, och att han nog skulle weta tt dertill halla bönderne. Kungen begärde härpa fa fe fyr: an, och presten eftersände klockaren med nycklarna och affarade sin gäst, utan widare uppmärffambet. Påföljande sorgonen reste fungen från prestgarden, utan att gifwa sig illlänna; men när det led emot den 1 Maj påföljande äet, erhöll Konsistorium i Werjö (Kalmare stift tillhörde å äfven Wexjö) följande kongl. ordonnans: ÅSom fyr oherden i ÅN. wisat en särdeles färdighet att bygga före 3, oc fyrfoberden i RN. att af församlingen förkaffa fig prestgärdsbyggnad; men den på förra stället är förfums nad, likasom kyrkobyggnaden på det sednare, sa hafwe J sår nådiga befallnina befallt, att genast lata förflytta yrkoherden NN. till NN. och kyrkoherden RR. till NN., PDDh 22 2 r. — me 5 NLot AA . Ä — —— —— ——— — — —— -—— — — — —