Hamburger Neue 3eit meddelar den wigtiga under rättelsen från Afghanistan att hela landet är i uppror och att det ännu är twifwelaktigt, om ide Engelsmännens eröf ringar i denna del af Asien för nögon tid gå förlorade. Correfponden8-Artifel. Lund d. 17 Febr. Ole Bulls fifta koncert härstädes war ide mindre besöft än förra gången. Jcke blott måns ga fran landet och från Malmö, utan äfwen från Chrifti anstad och Sölvitsborg bade åhörare infunnit fig. Också war hans violin, synnerligt i första stycket, ännu mer för tjusande än förra gången, och få lärer det alltid wara wid hans foncerter, att bon förftär att mer och mer stegra intresset, få att den sista alltid blir den mest förtjufande. Manga af dessa toner, som han då låt böra, skulle ingen förr anat funna framlockas ur en violin; mången skulle fanste icke drömma om att dylita toner funnos till. Hans kompositioner woro de mest warierande man kan tänka sig, stundom ljufwa, milda, hänförande under det acdompagnes mentet inföll, stundom i hög grad genialiska och sublima, waricrande mellan de mest harmoniska i flageoletten och mellan toner likasom ur en Picolaflöjt, qwittrande fågeltoner, lifnande nästan bade lärkans, näftergalens och fanariefaglens, få att man ide skulle trott det wara violin om man icke dessemellan hört Hiolin-tonerna. Efter koncertens slut steg Bistop Fare fram och höll till konstnären ett ganska wackert tal, hwilfet Hr Bull beswarade med sin violin i ett afsked, som slutligen dog bort i högtidligt sorgliga toner. Öle Bull ägde dessutom en särskilt förmåga att fängsla och förtjusa genom sin personligbet, sitt poetiska wäsen, sitt snille, fur storartade konstäsigt, fina djupa studier i naturen, konsten och mennistowerlden och genom sin sanna liberalitet, nyphöjd öfwer allt smasinne, all skråanda i alla möjliga hänseenden. Han är till wexten lång, smal, wälbildad med ett wackert wänligt ansigte och mycken froppsstyrka. J Mändags efter att hafwa tagit afsked af Biskopen mfl. bewistade han bland nagra wänner en frufost anställd af Prof. Westman. Kl. 3 e. m. hade studerande ungdomen samlats på Lundagärd, hwarifrån de tägade under sång till Stadshuset och helsade Öle Bull med vivatrop. Sedan Skänska nationens kurator Hr Adjunkt Genberg i ett fnillvift och papande tal tolkat den studerande korpsens förtjugning och tacksamhet och Or Bull lika hjertligt beswarat detsamma, afsjöngos af Sängföreningen nedanstående werser. Kl. 7 rå aftonen skiljdes han från fina wänner och begaf sig till Malmö, dit doc äfwen några följde honom, under löfte att änyo besöka Lund under hemwägen i Maj. J går gick han öfwer till Köpenhamn. Asskeds-Sång vill Ole Bull