skon som ibland när morgonstunden sin krona öfver dagen satt. Och daggen månde kinden bada och lockarna förutan gräns i den mest doftande essens och aromatiska pomada. Bjell barmen läg så rund och skön, som i en form den varit gjuten, ooh hälften öppen, hvit som snön, och hälften uti snörlif sluten ; ack, uti kautschuk bindes mön långt förr än hennes barm är knuten. Och efter första, moden sydd gar klädningen af gas och siden, garnerad och med brämer prydd. Men hvad det fanns föröfrigt i den det har jag rätt ej reda på, helst verlden nu är rent förvriden, hvarfore detta bäst också af flickorna förklaras må. Jag mig till fötterna ej vägar och dertill har jag knappast rätt, då sängens himlaburne sprätt ej ofta efter fölter frågar, men fotlös ut i verlden tågar och trippar dock ästad så nätt.Men nog, man kunde sällan finna en fröken spökad till så grann, och hvad som hon ej keller kan, Jäkunde dock ej sy och spinna. sjelf Salomo i all sin skrud, med höga visan uti handen, och drottningen från österlanden; som kom att bli den vises brud, de stodo begge inför er just som man ifrån Skånes slätter två klumpigt gjorda bönder ser bland stadens skönsta kram, som sprätter och visar sina små behag på gatorna en sommardag. Det kunde väl ej annat vara i ett så herrligt paradis af jungfrur, så oändligt rara, än att det blef ett grand kurtis, då sjäriln kom i purpurglansen så lätt, som sväsvande i dansen, och det blef kärlek straxt på stund och kyssar utaf bjertans grund. Och undra knappast man behöfrer, om en så hygglig kurtisör plef hos sin sköna natten öfver, då Frithiof det i sagan gör. Tänk om en vacker dag vi finge en dylik englakavaljer, som komme på sin rosenvinge