luften, nedsänkte den sig rakt och sakta till Boet. Drns innan rörde fig icke från fina ägg och falfen tillbringade hela dagen hos henne. Först mot aftonen, Då örnen mans ligen plågade bemkomma, aflägsnade fig den nye ålffas ren, Wid samma tid lemnade äfwen örninnan sitt Ho, flög några slag omkring och slog sig ned wid randen af en nåra belägen fålla. Hon neddoppade sitt hufwud fles ra ganger och badade fig fullkomligt, få godt omftåndigs heterna medgafwo. Sedan detta war gjordt, flög hon åter upp, genomflög nejden i många riginingar, för att torfa fig, od) återwände sedan till sitt bo. Falkens besök, och örninnans derpå följande twagning fortfor flere dagar efter hwarann. Biedwid källan låg en stor flat sten. E remiten föll på den tanken, att med den tilltäcka mwattens reservoiren. Om aftonen nedfom örninnan, efter falkens förswinnande, och gjorde alla möjliga försök att bortflyts ta stenen, hwilket dock naturligtwis icke lyckades henne. Sedan hon funnit fruktlösheten af fina försök, bortflög hon till boer utan att ha badat fig. Ungefär om en half timma hemkom örnen, och hemförde fäfom: wanligt tills räckligt byte år fin maka. Men ett ögonblick derefter kastade han sig öfwer henne, och högg henne med näbb och klor, få att fjädrarne flögo omkring i luften. Årnin: nan maste rädda fig genom flygten, men örnen förföljde henne och striden i luften fortfor till def nattens mör: fer twingade dem att återwända till sitt bo. Eremiten, nyfiken att fe, hwad fom nu den följande dagen skulle hända, obserwerade redan tidigt med all uppmärksamhet det äkta paret. Wida tidigare ån wanligt höjde fig den kränkta örnen, od) swingade fig få högt upp i luften, att han förswann för betraktarens blickar. Den nye ålfras ren fom ide. Men emot middagen återkom örnen och hemförde denna gång intet annat ån — en falks hufwud i fina Flor. Några ögonblick swäfwade han dermed dfmer boet, derpå låt han hufwudet nedfalla till den otrogs na makan och flög åter bort. Hwarken örnen eller fals fen äterkom sedan. Denna händelse rörde eremiten mycket, och han fann ganska wäl, att han genom sitt olyckliga infall, att lägga stenen på källan, orsakat hela olyckan, emedan örninnan, efter erhållet besök af falken, icke mer kunde bada sig, och det således nödwändigt skulle bli bekant för örnen, att hon under hans frånwaro emottagit besök, då foglarne, och i synnerhet roffoglarne, ha en så fin lukt. Eremiten uppbjöd allt för art till grannskapet af boet förskaffa drn: innan föda, til def hon utkläckt fina ungar och sjelf fun: de draga omsorg för deras näring.