Helsingborgs-Posten – 18 december 1841, sida 2

ra uppbragt ån wanligt och tilltygade jemmerligen fina rådgifware, men ifynaly uerhet Statssekreteraren Nkerhielm, hvötlzj sängkammare. Detta tisslande år en arf: synd, som icke kunde bortwisas, såson man fer, ens af Carl XI:s obenägenhet för allt annat ån rent fpel; och hwad skulle det då icke hafwa warit, om har gynnat od) uppmuntrat just samma o skick! Besynnerligt år, att det jast war raderne fom hade fina partier? och pe bwilka munnen aldrig stod igen, nå de kommo i Konungens kommare. Tän som det warit andra, bredwid råder, hwih ska haft fina partier. Anledningen, fom få uppbragt Ca den dagen, war att Åkerhjelm fade si ide funna få färdigt ett bref samma da Sedan han emedlertid, af fruktan f högbemälte prygel, måst gripa fig a och i samma session skulle justera, läst han med tårar i ögonen. Då blef Ki nungen ännu wärre förargad och u prast: Snyfta i helwetet, tu krokrygg oter! Lås redigt upp brefwet. Tu h wäl och fått penningar, och gör thig o flere ondt, att J intet får edert fram — Jbland Carls egenheter lärer såled äfwen hafwa funnits den att icke tåll blödighet och försträckelse hos sin on gifning. Han wille att hwar och e skulle wara karl för sin hatt och icke bli wa handfallen eller lipa wid hans wu kaniska utbrott af hetta. Detta drag i npland de wackraste hos den owanliga m narken; små själar hafwa wederwilja fi den, fom wågar förblifwa oförfärad 24