ärad kastade han fina ögon kring Tums — vet, fruktande att ånau finna den rysli a munkhamnen med de bedjande blidar: S la och de fasansfulla bekännelserna fram Doc or sig. En klar sol kastade i ståället före den vänliga skimmer in genom tornfonstren, förk neddelande hwarje föremal den trefliga: ste te anstrykning. Men minnet af den förslfa i flutna natten och dess fasor war likwål for stark att af en morgonsol kunna ut planas. De förejarjer den unge Grefwennon då fattat, stodo lefwande för bang sjal. på Han uppsicg en förändrad menmiska. A0-lont war hade intagit lättsinnighetens plats. de Beslutet att, få widt möjligt war, godts sök göra fordna felsteg och forwillelser, ate ha förefåtta fin lefnad ett ädlare, ett högre all mål stod fast inom honom.— och tio Då hav inträdde i stora slottswåningen war såwäl Barnefkowska familjen, som dess gäster, samlade kring Faffesborder. Huru förwånade blefwo ej alla då de få: go den förr få yre, låttsinnige, sjelfkäre, wen dock vändtligt intagande, Grefwe Mauritz L. träda in med blef, allwar: jam uppsyn, och man skulle nåstan fun: nat säga: dystert helsa sitt god morgon. Nyfikna frågor rörande nattens Åfiven: tyr swäfwade på de flästas läppar, men 3 det låg ett wisst uttryck i Grefwens mör: tka ögon, som tillbakastötte de nyfikne. e Godsets egare antydde ej med ett ord fir na tankar, ehuru han, likasom alla, -mätfte att något owanligt maste hafwa r föregått med hans unge gåft. De blickar fl denne numera rigtade på Fröken Adeline r woro andra ån gårdagens; nu glödde de a af den renaste kärleks klara låga och den t:bleka liljan förwandlades snart åter till is Willands jmudte ros. s Ett år derefter firade Grefwe L. sitt ilbröllop med Fröken Adeline. De lerde an med hwarandra i det lyckligaste äktenskap a, och den förr så lättsinnige Grefwen blef ch en man, aktad och ärad af alla sina 12 samtida. ar, Jfrån den tiden har man aldrig hört aja något om spöket på Widsköfle. Wi hop: 2— mB3