krafwe L. att ingen lefwande warels Är än ban fanns derinne. Nu dör: äfwen hamnen lösrycka fig från mu och inom några ögonblick stod den, unk i fin kåpa, med gördel och råd: ,. på golfwet. En hemsk rysning df: alt den förre twifloren. ängeftfroct: od honom i pannan, håret refte sig, na anderna skallrade. Med fasa mår: för vv att gest iten nalkades fången. wå wille wånda sina ögon ifrån honom me förmådde det ej, ty andehamnen of-lite e på dem en tjufande werkan, liflflu erormen. I sin ångest blickade han för hande upp mot munken; han möttesple åh af den oulsägligaste skönhet, ett då t lidande strålade utur dem, talande Sa samwetsqwal få bittra, så outplånli: att för dem ej kunde finnas någon , någon helande balsam. Men der: te uttryckte spökets blickar en den ifris see bön om hjelp, om förlossning, urlm sa osaliga tillständ, då själen, ehuru Bom döden skild från siofthyddan, af w Hobetwiagelig makt nödsakas art återde soka detta williga redskap för fordnasj der, och dermed irra kriang ffådeplar: för fina illgerningar, en skräck ochsu rnagel för alla lefwande warelser. Den umma lära dessa blickar förkunnade den i ge Grefwen, war djup och kraftig. i dess ändelösa qwal låg! mför honom, fåsom ätt mörkt kaos; t dstifrvet med def alla fröjder, syntessi Liom wara ett öde fält, öfwer hwilketse .ködelsens hwinande stormwind härjande osäfware fram, kullslaende siollhetens pas: ser och förwissnande njutningens blom) or. Tankan på lifwet efter detta for Å en blirt genom hans själ, minnet af as lättsinniga Wandel frampressade ur iom ångrens tårar. Denna känsla Mar dgonblicferts barn, men den gaf rift: Magen åt ect helt menniskolif. Grefwens slut war fattadt; först wille han biel: lsa den olycklige anden, om fådant stod I senniskoförmåga. Bäfwande frågade han