met. Med fasia feg wandrade han in. En stor imperialsäng, fran ett förganget sekel, stod wid ena wäggen, en slags hims mel af gult sidentyg, på hwars botten fos ra rosor woro med forntidens fonftfårs dighet utsydda, hwilade deröfwer, och ett bord af massw, blanf polerad ef stod wid hufwudgärden. Kandelabern ställdes ders pa, sedan war unge Grefwe noga unders sokt rummet och til fin tillfredsfrållelje funnit, att ingen lönndör der kunde wara aubragt, ty wäggarne saknade tapeter och woro endast helt enkelt hwitlimmade. Säs ledes kan ingen lefwande bår företaga fig satt agera fpöfer, tänkte han, under det han sköt en massiv regel för den fasta cörren och derefter begaf sig i fång. Fde Ffantasiens luftiga gestalter eger jag ingen fruktan, ty mia själ är, Gud ske lof! cj ansatt of någon pjollrig burnsjukdom. CForis) —— — —— —