edan för sent; ingen öppnade. Jsig låste nattens wind, och klockan slog tolf tornen. Theodor hade i sin förtwiflan innu lupit några gator upp och) ned. Ulla hus, der man om dagen kunde få fis pa bröd, kött och wed, woro mörka och tillslutna; innewånarne lågo i djud sömn. Hwarken ropande eller klappande förmås de hår något. — Hwad hjelpte honom nu hans guld och hans rikedom! Emot morgonen steg kölden till en fruktanswärd höjd. Andedrägten ftelnas de för Theodors mun, och efter ett långt, fruktlöst Fring:irrande Pom han halfdöd åter till sitt hem. Då han inträdde i den usla kojan hade lampan slocknat, och rundtomkring herrskade den djupasie frillz het. Modern och systrarne slumrade lugnt på deras kalla, hårda läger. Dödsmett sjönk Theodor till jorden; guldmyntet rule ade ur hang stelnade hand och en ocmors Iftåndlig sömn bemäktigade sig den lidans de. Men derute steg kölden allt högre. — Följande morgon, då huswäården med stadsbetjenterne inträdde i enkans us:a koja, för att wräka hela familjen för bris stande hyra, fann hann fyra lik. Fadren i himmeln hade förbarmat sig öfwer te na öfwergifna barn och tagit dem till fig. Det glänsande guldmyntet låg spridt kring golfwet. Tiggarpacket bar frusit ibjål, fade likgittigt gårdsägaren; men då han war: seblef guldmyntet, utropade han med förs wåning: NÅ, men hwarför har det dums ma packet icke köpt fig wed, det har af: drig warit rikare. — Den hårdhjertade hade talat sanning. De arma hade aldrig warit rikare än nu, då de hwilade i den himmelske Faderns sköte. Då, några dagar sednare, cquipage wid equipage trängde sig utanför Grefwens palats, der bal:gåfterne aflade de öfliga visiterna, mötte de swärjande kuskarna ea simpel, med swart kläde betäckt likwagn, hwilken förde den fattiga samiljens fyra lik till deras fifta hwiloplats. (U. C.) Qin pa at Uutz