IMUHMLITLem fofatt 17 :) e der det få steg derifrån, i den fattiga red fojan, minuter blefwo långa qwalfalla bia timmar. ite älnnu lågo de båda flickorna bedjande ånt wid den sjuka moderns bädd, ännu fatt All Theodor stel of köld i wran. Då nådsPl des hans öra plötsligt af det militäriska till kommandoord, som indrog wakterna wid Å det gent emot liggande palatset. Hoppets de sista stråle genomträngde den orme gos-Un sens bröst. Kanske, tänkte han för sig sjelf, vär det mig nu möjligt att få in: träde i hotelet och bedja en af de guld: besmidda betjenterna om en bit Ordd. Sakta, för att icke störa modern och sysirarne, lemnade Theodor kojan och hem: met. Hans hopp hade icke bedragit hor Inom. Wakterna woro indragna och den sb. ssiätligt illnminerade portalen flod; öppen. Den fruktanswärdaste nöd besegrade dens na gång gossens medfödda blyghet. Hon . sl inträdde darrande och kom, utan att blif: wa uppehållen, ända till nedersta wåninz gens gallerier. Här stoo en rikt klädd herre, som öfwerlemnade till fin fam: martjenare en stor mängd guldmynt, dem han nyss wunnit på spel. Herra såg så god och wälwillig ut. Theodor cog mod till fig, knäbdjde för honom och bad om bröd. Den lycklige spelaren kastade en medlidsam blick på gossens eländiga ge stalt. Stackars f—n, fade han, bröd har jag icke, men der, köp dig något. Med dessa ord kastade han åt den Ded: jande flera guldsiycken ide stelnade hån: g-lderna, och skyndade derifrån, för att åter de fresta lyckan, fom log mot honom, — aE En flod af tårar störtade ur den elycki: t. ge gossens ögon; få rik, få omätligt rik, fr hade han ånnu aldrig i fina degar wmwaz ds rit. Han sprang upp för att sätta fin de wälgörares ord i werkställighet och föpa af wed och bröd. Snart hade han palats de set i ryggen och ilade långs åt den Fal: tnz Ja ödsliga gatan. Tanken att snart fun: en; ra bringa wärme och föda år fixa Ålffas och de, lifwade gossens dödsmatta lemmar. — mv mr oo Storm ÖAUKams Å — u— 3