granna salarne hade ertl URLS äpslagit sitt tält. Hår, alldeles undan I ndt för den öfriga societn och allenast. wid af de inwigde, höll Jtalienske Grof: The Fiorello faraobank. Tusenden wun des hår och förlorades; bankiren och poz kon rerne handterade guldet fom råfenpen: 1 det gor, och om någon bland spelarno för: sist at några hundra louisdorer, återmwmån: fen han, liksom ingenting passerat till dans-sjel orna; ty nåstan alla gästerna tillhördestrå In rika klossen, der en for hwarje ansbes Un betydlig förlust år föga kännbar. Wiaternatten blef alt hemskare; kölden syf idde en fruktanswärd höjd. Sfernor-lme o lyste dubbelt klarare ån wanligs genom no n isiga atmofferen. Det gapande föll t utanför palatset hade begifwit sig hem, D sh wakterna woro indragna, na Gent emot Grefwe Stanislaus prakt:lin klla hotel stod en till hälften förfallen w bja, der det bittraste armod bodde jemte ge yrg och smärta. Hemskt hwinade nor:lpe anwinden genom de ila försedda fönstren, m det swaga liuset af en lampa, som Matt på act stockno, belyste en bild af det g Hjapaste eiände. På en usel halmbädd sti äg en dödssjuk moder, och bredwid ben: Je knåböjde twenne bleka englar, den etf:ln aåriga Marie och den sinåriga Clara. stumm smärta fatt i ett hörn den fjor: onårige Theodor. Den swaga elden I spiseln hade längesedan slocknat, de Kra I Folen bade förkolnat; allt grymmare trång. De e winternattens stränga köld genom .öndriga fönsterrutorna. Under hela daz hen hade ingen bit bröd funnits i huset . förgäfwes hade Marie och Theodor itrdfa wat genom stadens gator, ingen medlids. sam hand Hade öppnat fig att gifwa de arma barnen en gäfwa. Stelnade af lkköld och plågade af hungerns qwal hade yde faderlösa, med frusna tårar på fin! lpen, återwändt till den älskade modern; ufmen de logo med blödande hjertan och Uscalade intet om hunger, får att ide för: fora den dödssjukas lidanden. Jfrån stadens torn:ur: ljödo elfwa hems MÅ 323 larm off WAR