ber aff Qtålles ban tilfridz. Är det it Quindefon, skal hon gledjes med Månd; man skal loffwe hende en aff dem; ber aff vederqvegis hun og kommer til sitt stil (fornuft) igen i (L. B.) Abdbdorarna. En resande fom till en gästgifwaregard i Norrland middagstiden. J afwaktan pa hästar begärde hun middag, och på sragan om han mille hu färska abborrar swarade han ja. Hän delsewis fom han in i föket, för att på: täuda fin pipa, just under det bondgum: man holl på att fjalla abborrarne, met tillhjelp af ett rifjern. Då han fag, art fisten ånnu lefde och sprattlade, yttrad ban med nussnöje: Atc ni fan ha hjerta i er att sa plaga det orma djuret; ni ser ju acc der lefwer ännu! — Yh, di a nte annat wana! swarade gumman godsint. VäRKABDRITADRE ET SY ATP RTR — 1 RER DRA ANETRSEr Ar Ai — —