Helsingborgs-Posten – 16 november 1841, sida 2

lina, då hon i Lunds Wectobla dslva tytt oc Gammalt får läsa, elerrif å ett eller annat sätt erhåller notis om Ny ämde yttrande, genast afsänder DD on: vell, fom numera icke har annat attygöe a, med en betydlig militår:ftyrka till und, för att låta Red. of Lunds Wetko: stad och beklagligtwis äfwen Lunds jamta ige inwånare dyrt plikta för den uttalade missakningen för henne sjelf, samt båm: nas den sidowördnad, fom i hennes person blifwit wisad hwar och en af hennes fön i gemen och alla f. d. frönta hufwuden i synnerhet. — Lundaboerne hafwa jåle: deg, om icke Phocnires förmodanden få allt för mycket fel, en wacker dag att wänta lig en ide synnerligen angenäm påbels: ning. PJi funna, säger Phoenix, mycket tifligt föreställa of, buru det kommer art gå. OeDonnell landstiger wid Lomma och marscherar rakt på Lund; unders rättelsen derom förorsakar en allmån ber störtning och willerwalla i den lärda ftas den; stormflockan ljuder och larmtrume man gär. Detascherade korpser af den manhaftiga stadsmilisen, h. e. de få fallas de paltarne, med en gris (2) i spetsen för den förnämsta kolonnen, marschera fiens den till mötes, men blifwa tillbakaslagne och förskingrade, samt ankomma i wild ykt, få mycket seron och träskorna fun: na medgifwa, med andan i halsen och be: nen på nacken til de raserade fåftnings: wallarne. Fienden antägar med ttorms ssteg mot den få kallade klostertullen, der Than mottages af största delen af stadens hederwärda borgare, beredde att kämpa pro aris et focis. En ytterst skarp strid uppkommer nu; borgarne fåfta fom ur: finnige, och ifrån klosterkyrkogården, der en större del of skyttsällskapet fattat pos sto, förpassa de wäl rigtade kulorna mån: sÖ gen Spanior in i andra werlden; men a slutligen måste de dock gifwa wika för öf a wermakten. De draga fig kämpande till: a baka genom Floftergaran och fienden frams wältar fina täta mafor emot sjelfwa bjer: tar Ab aren Nn afdelnina af Henden