bajar mot dem, drogo upp dem ur Watts net och bragte dem i ett stepp; men då man jag, art der war fiender, war mål:l komsten fort. Man sporde ite, om de före sin afresa från Ryska flottan allaredan hade spisat middag eller ej; men man lade dem i kedjor i den neverfta, fuftiga och mörka delen af skeppet; och der war en otycka. — Emellertid susade Fulorna, planfor och master brafade, glö: dande brånder flögo hit och dir, och — puff! sprang äfwen det Turkiska skeppet, på hwilket fangarne woro, i tufen fpill: vor i luften, Matroserna flögo med, fom: mo åter ned i wattnet i nårheten af den Ryska flottan, blefvo genast upphalade af sina wänner, och woro ännu lefiwan: de; och det war en stor lycka. — Men! för den aterbekomna friheten och för det andra gången räddade lifwet maste wåra Matroser dock gifwa ett dyrt offer, nems ligen benen. Dessa lemmar blefwo, wid cen plötsliga lögrifningen frän kedjorna, da der Turkista freppet sprang i luften, dels bräckta, dels ömkeligen sönderslitna, och in aste, få snart staget war förbi, af: tagas; och det war åter en stor olycka. — Lifwål uthärdade de operarionerna, ännu nagra år i detta tillsitäånd. Omsider dödde deck den ene efter den an: Ore; och der war ide der slemmaste af allt, som wederfarits dem. (N. T.) — — — — —— — —