Stats:Tidningen: Då du dig rör, man blomstergodhet ser Och lifwets fullhet i den skönsta glansen; Du år ej blott en Terpfichor — nej mer, Du år ?en ann Napoleon i danfen. Swenska Biet: Jag utaf kupan wille lifwet taga, Fick jag förtjusa dig ect ögonblick. Ja Taglions, för art dig behaga, Hwarenda Engel — begeran begick. — — — —— — ——— —— Shawlettten. — HÖr d — mwarjes blef en mork hestafton i en aflägsen grand ect hwiskande par, fom helt för: troligt war inbegripet i ctt bemlighetss fullt samtal. Oaktadt mörkret igentku: de han jsnart fin wän Lojtnant P—, men damen kunde han ej igenkänna, ty jon war fött injwept i en stor kappa. Efter en stunds förlopp atskildes paret, rod) den nyfikne Hr A—, fom önskade Hara känna damen, förföljde henne i bott ech hal. Yon undkom dock genom sina fotters snabbhet, men bade den otyckan art under flykten tappa sin shawlett. Hr Åupptog shawlelten, förlorade damen hu sigte, och begaf sig hem. Wid totrå: kandcet i sina rum, ropade han till sin junga wackra fru: båtta Adele, jag tror sag dör of strott, jag har baft ett år: entpr, des mett desotta; jag mame ber saualt dig det. — Poppel! Pappal? — en honom hans lilla dotter — Paps a har mammas shan lett i handen. — 0 E Ci C vär der din mammas söowiett? JF tusan, det hade jag ej avar — acertog Hr A— med mulen panna. — HO, se serärta DÅ ert Åfweniyr?, fade en af de hnärwar ande, Men Hr 2— bcråctad. Jie sitt ärwentyr, utan för blef tyst hele aftenen, lade fig mid claft lynne, oc giorde en dyr ed, att hädanefter aldri jön följa damer, fom KA och bwoifta i d säbeoe gränderna. (K. L. o. ND T.) iZ gA3n