aplig ercursion i sallskap med (ÖT cråd don Stein, Da der börjar gna, önstade denne att vånda fill: men tå Göthe det ooktadt forte fina undersokningar, följde han ho: tyst. — Ledt sen och förargad öfwer ret och Gölhes odrägliga likgiltighet, ist han slutligen: Emedan ni tucnig wara en så ifrig och sticklig mi ; leg? sa ken ni wål äfwen saga mig för sl. gs sten (Stein) jag är. Å a l swärade Gothe; INI hörer Ukstenarne — ty de fräsa når Wall ommer Få Dem. ör ballfärgen. Dit war I sa sa af Spomen fom genom sia eneribärdighet förmåtde Ferdema tud Car D ohske samt Castilicns ech eonirus rad, att företaga der sista fr: mot Maurerne, hwilket gjorde ett på derus herrawälde i Spanirn. J rigista ifwer glömde bon jur köne heter; hon tänkte icke mer på ga och försummade hwarje lirsi rg om fin person; få bon git ni med sa längt att bon lofwade den a Jungfrun: ott icke ömsa lintyg ån der belägarade Granada bir intaget. Historien berättar att bes ingen worade mycketlångre ån Dros Fen beraknat, och da hon vu flurtic kunde, utan att bryta sitt löfte, of: ja fin chemisa, bode den under det woriga bruket erhållit en gulutktig som man från den tiden kallat: J (fesfårgen. — — — — — ockholmstidningarnes olika utsjur . AA A VA Ae