len på magen, och D:r Beaumont med flera andra läkare funno dä, att den in: re hinnan hade antagit ett rosaktigt utz seende och war besatt med en mångd små jär, att magsaften i owanligt ringa mängd afsöndrades, och att dess beskaffenhet war olika, med hwad annars ägde rum. Mar: tin kände derwid intet illamående och in: gen ömhet eller hetta i magen och hade ej en gång mindre matlust ån wanligt; under ytterligare 2 dagar fortsattte Dir Beaumont att låta honom förtära brån: win, och då magen anyo undersöktes, war rodnaden både mera utsträckt och mera mörk; såren hade widgat sig och ifrån deras swartblåa ytor afsöndrades ert dlod: blandadt war, Pela inre maghinnan war uppswälld och betydligen förtjockad. Det slem, som magen innehöll, war blandadt med ett blodigt war af samma flag, jom det, hwilket betäckte fårsyrorna. Äfwen nu tyckte Martin sig ma fullkomligen wäl, ingen af lifsförråttningarne war pa märkbart sått störd, och ingen känsla af obehag, ännu mindre af smärta, gaf an: ledning förmoda, att helsan war på för: fall, under det D:r Beaument och flera med honom kunde med ögonen öfwertpga sig om, att en allwarsam och djupt in: gripande skada blifwit tillwågabrugr, fom twifwels utan skulle ledt till en fullfråns dig förstörelse, om den fradebringande or: saken fortfarande fatt werka. Deremot förswann rodnaden, fåren läktes och för: tjockningen gick tillbako, några dagar ef: rer sedan Martin hade upphört med bråns winets bruf. (N. T. (Jnsändt.) Redactionen ef Landecrona Tidning,