GATT ( 1 PR 8ESIESR sdvur vt lv ftir rande wid denna: riksdag? Har hon, vo: medelbarligen genom fina efficiela orga: ner, eller medelbarligen genom dem, som inom rifsstanden och tidningsprassen upp: trädt sasom förfurnare af hennes wilja och osi. ter, rå minsta sätt understödt ol: ler befordrat ständernas arbete på der stora werket af en repvefentationE:förån: ring? Huru får man wål bedema den skenbara benägenheten derföre gerom fjelfsttifwenhetens försakande i princip, nar en sammanhalles med den proakiista äre gården af sjelfwa förslagets owilkorliga erfastande 2. Buättigar ej sadant till den ro, att tegeringen icke will nagoa förindring, arminstone ingen, fom wore eo sorbattring? J fall hon ej trodde sig fun: sia gilla der ö.,, ständerna på egen )nd uppgjort, hwarförr har hon icke jelf i effic el wäg afgifwit ett sådant, då nan kuanat inhamta hennes tankar i dm: et, och möjligen lämpa sig derefter. Det bar, säger hennes blindt tillgifne, kett af aktning för Swenska folkets tån: esätt; hwilket bon bar welat låta obe: sindradt uttala sig. Förträffligt! En re: ering, fom allmänt följer denna prins ip, fom allmänt erfånner folket för fina sinctpaler, hwilkas wilja hon icke forak ar, rättar ock sina ätgärder derefter, lla de fall då behöfliga och sam hällsaytiga förbättringar är i fråga, ej mindre, in då det gäller nationens bästa i andr a! fseenden. Men når och hwar har syelsen ådagalogt denna oinskränkta akte! ing för folfets tänkesätt? En regering, om icke eng tillater nationen att antaga n ny benämning på myntwärdet, som å folket för henne framlägger si fina Onfrs. ingar i afseende på för henne lkgittiga, nen för folket wigtiga förändringar i all: nänna lagens stadganden, t. ex. om lika rfsrätt och giftorätt, om lagffipningens örenkling genom öfwerflödiga instancers fskaffande, om föp af lösören och mäng. alldiga andra af behofwet påkallade föorättringar, swarar: Edra förslag funna ke antagas; ty de öfwerensstämma icke