För att skröfteligen beqcswaras war denna — Oe . ; . ac insinuarion alfför Tåg. Emedlertid famn 5 fig en piga, fom hos Hr B. warit i tjenst I od) äfwen under denna egenskap uppag: sat Hr B:s byresgäft, af annoncen och förutgången direct beskyllning föranlåten ett säwäl offenteligen meddela den, som det säges, afwen wid Domstolen wunnass upplysning, att hufwuddynen ingalnnda ; war bortkommen utan i Herr B:s ägo,? fom att lagligen fordra answar å Hr B. för den skymfande misstanke, som genom annoncen möjligtwis kunde falla på hen-1 ur. — J anledning häraf beställde sig i Hr Ryttmästaren den i början af denna! uppsats omnämnda replik, hwari mantillåter fig de smutsigaste häntydningar. Att mot Hr Ryttmästarn B. rikta dy: lika och bättre träffande Frypffyttswa: pen, skulle wara en lätt sak såwida man å ena sidan, i likhet med Hr B. och hans wärdige Mälsman kunde förlika sig med det simpla i en sådan angreppå-metrhod, eller ä andra sidan icke ägde den dfmer: tygelsen att Hr B. i detta fall är redan förut få tilltygad, att en åwerkan mer el: ter mindre icke kan göra något till fa: ken. Emcdlertid tyckes der , fom hade man rättighet fordra af en militair och adelsman ömtälighet för egen och andras heder; ty militairen fom afsäger fig den känsla för det passande od) den Point dhonneur, hwilken utgör den fannfful: diga själen i denna samhällsstomme, — ban år ett betydelselöst noll, liksom adels namnet, hwars förblekta traditionela glans ej förhöjes af individuel redbarhet och mo: ralisk intevsitet. Tertius interveniens. —