blifwa måstare. (D. Å.J ag till danskonstens historia uns der innewarande sekel. vv iru ringa oc) obetydliga synas icke tmärkelser, som i Europa wisades ten Fanny Elsler, i jemförelse med iumftäg, hwuka i Havanna beredas le, der himmelska. Hwarthän hon sina steg — nej! hwarthän hon war, öfwerallt jubel, namnlös hän: hing, stormande enthusiasm! bhwart: shon kastar fin blick — förgudande!!! Aswarte fårarga sig få, att de kunna wita, och de hwita så, att de funde warta, emedan Fanny Elsler ej will ja och bo ibland dem, Nyligen har ssändelse inträffar, fom kommer att gdz sess upphofsman, Hr Alfaracho, en af ste plantageägarne, odödlig i århun: ets historia. Denne skickade Fanny fer, sedan han fett henne dansa, en Ad cigarrer, jemte en liten biljett af ande ordalydelse: Sföna, gudomliga sopeiska! Mottag härmedelst, ifrån en be tusende af edra tillbedjare 1000 ken fina havanna:cigarrer säsom mor angåfwa! I Förlåt, att den fattige cigarrs ikanten ej kunnat upptäcka någor mes lysande sätt för fin byllning, och til Huldaste, att jag med den mest glör de dyrkan förblifwer eder alldraunder: Migaste slaf, Don Jose Alfaracho. — låda tobak — hwilket rökoffer Ät den homliga Fanny!!! Hwad bon måtte rt stora dgon! ide destomindre bröt us upp lådan — (nyfikna äro de alla, i och med gudinnorna), och framför henz 3 mönstrande blickar lägo nu de fröna arrerne! PIMen icke en gång ett muns cke bar han medfridat, yttrade mif: t den gudomliga på en VWienffsameri: osk dialsEt, och tog liksom för ro skull Acigarr derur. Men cigarren nar oc Annliat tuna, Fanny aftager nu det yttre te — Pan FA VVD