ögonen, bör icke den, som är lyckligare lottad i samhället, ömma för defa beklas ganswärda barns öde, genom att tidigt rycka dem från förderfwets afgrund ? Hwad bättre kan wäl erbjudas dem, i stället för det stundom mindre trefliga hemmet, än en tillflyktsort, der de finna någon ersättning för den tillsyn och oms wardnad, fom de i fädernchuset saknat — en tillfflycktsort, der endast kärlek och ömdet möta dem, der alla deras froppö: och själskrafter blifwa stärkte och utwecktade, der nyttiga wanor försäkras, der en god rigtning gifwes åt deras trans far och böjelser, och första grunden låg: ges till en fann, moralisk och fysisk upp: fostran — och allt detta utan att uttröt: ta od) plåga dem, utan arr borttaga från dem deras naturligt barnsliga glädtighet och liflighet, och utan att ingifwa dem för deras lärare och wärdare andra fåns slor, än otwungen undergifwenhet och sann kärlek. (C. L. o. Ö. T.) 2 —