erxrempel, och de stadliga sallstaper Hwars uti barn ofta råfa, fom genom föräldrars försumlighet och liknöjehet rillårag drif: wa omkring gatorna, äro de twa förnåme sta orsakerna till de brott, som af ungz domen begäs. J det förra fallet kunna föräldrarne till någon del ursäktas, ty de weta icke bättre; och i det sednare bör man gora afscende på deras torftighet eller mindre lyckliga ställning i Jambhål: let, som förhindrar dem att egna sina barn tillbörlig wård och eftersyn. För att uppehalla fig och sin familj, nvin: gas fadren ci sällan, att om morgonen, förr än barnen uppwakna, lemna sitt bem, och hår han om aftonen koirnmer tillbafa efter dagens mödor, finner han dem äter i fången. Hwad tid har han då att efterje dem 2 Han hinner ju ej mera än att förskaffa dem en icke sällan ganska knapp bergmung. Stundom år åf: wen bang arbetsförtjenst otillräcklig art uppchälla en talrik famili, och modren ser sig da twungen att söka arbete utom hus. Derigenom erhalla slutligen barnen antingen tillatelse att drifwa omkring ute, eller och lemnas de under uppsigt af nå: gon annan lika fattig grannqwinna, hwil: fen, dels af försumlighet, dels af ofdr: stånd, dels för egna göromals skull, wan: wårdor, så wäl Ana egna, fom de frem: mande barnen. Detta år ingen dfwerdrif: wen målning dagliga erfarenheten betan: nar den. Såsom en annan ryslig följd af fårål: drarnes sorglöshet om de arma barnen, fer man nästan alla år i allmänna tids ningarne bjertskakande berättelser om, bus ru den eller den hemmansägaren, inhy: sesmannen eller torparehustrun gått I från hemmet och inläst barnen i stugan, och innan han eller hon hunnit komma åter hafwa barnen, genom oförständigt umgänge med elden, påtändt frugan och på samma gång fom den blifwit ett rof för lågorna, emedan dörren warit fårgd, få att de ice kunnat fl ppa ut! Med ctt jadent tlyctligt tillstånd för