Helsingborgs-Posten – 24 april 1841, sida 1

Domfyrko:Mdjunkt härstädes tjenstgjort, sböll sistt. Söndag fin afstedspredikan. Den äfwen wanligtwis wid Gudstjen: ssterna starft besökta Domkyrkan war dens na gång uppfyld af en owanlig talrik folksamling. Med rörelse fornam man de förträffliga afskedsorden af denne pre: dikant, hwars wackra språk och intagans de föredrag alltid lika anflagit den bilda: de och obildade. Bland de röster, hv: ka i det åldriga Templet förfunnat der Heliga Ordet, skall den älstliga och mils da stämma, fom nu förklingat, jtädse i åhörarnes minne bibehalla ett utmärkt rum. Efter slutad Gudstjenst helsades den bort: gående Läraren af Säång-cdoret med en skön fång beledsagad of orgelns bhögtidlir ga toner. Det war ett arrangement af Sr MufifeDirckrdr Möller, fom anför Sångscbhoret i Domkyrkan och för hwars warma nit om en förbättrad fyrkosång Församlingen alltid kommer att sta i före budelje; r M. hade till en melodi, håm: kad från den gamle jublime Greken Pins barus, ordnat känslofulla och frappanta harmonier, hwilkas effrkt war herrlig. orden till sången woro följande, förfat: tade af HYr Lilja: Trogne Herde, fnarligt Du går Bort till en blommande wår, Till ett hem af lycka och) frid För att wäg till Gud och hans hang hims mel der beredas Men wår kärlek följer dock ån Glad med fin flyktande wän, Och wårt hjertas önskan derwid Ir att ljus och tro genom lifwet Dig i må Ida! Tack för hwarje liuft och tröstrikt ord du talat ur Templet till glädje och til hopp! aeaäun2::. og oms