Hmarjehanda. Ett sätt att uppwäcka döda. (Sann vån. ehe.) För några ar sedan tilldrog fig i Dros: 1 följande löjliga uppträde: En ung n, minuthandlanden M—, i högsta ad angripen af mjältsjuka, inbillade fig ra död, och bad entraget fina förål: ar att de matte låta begrafwa honom, lan ban öfwerginge till förrutnelse. iligt inradan af en läkare lår man five Jar M—, lade bonom på en bår och af sig med det förmenta liker, på wår intill fyrkan. Under wågen möttes tåget, efter aftal, af några luftiga thu: . Swem år det — fragade desse fom man bår till sitt sista hwilorum 24 et Aro — swarade man — unga ndlanden M— Ängen annan Ån nr — atertogv de glada bröderna med ga stämmor — på bang hådanfård r werlden ingen förlust: han war en rdhjertad usling, en liderlig sälle, och dräglig i fin handel; hade han fatrlefs a litet längre, skulle ban twifwelsutan tumit i galgen; lyckligtwis fick han nu naturlig dod — det war han icke rd. — Hr M—, som i likfistan, der n låg, hörde depa stymfliga tillmälen, etog sig så häftiga sparkningar mot tlocket, art iman maste öppna det. Se: n sa skett, hoppade liket med mycken ghet ur sitt trånga förwaringsrum, ände sig mot de personer, hwilka sa mligt förtalat honom, och började att nd sina fiender, till höger och wenster, af ulla frafter utdela hugg och flag, ilka kraftigate belmarancesk cn far — —2