Helsingborgs-Posten – 20 mars 1841, sida 1

uti en för Styrelsen serdeles ömtälig frå: ga och derwid snart sagdt allt rumligt skäl saknas för en dylik wägran ) år us tan twifwel ett högst märkligt tecken. e ct , t 4 I Annu märkligare år, att sedan den radi: kala oppositionen i Borgar:Ständet når stan obestridt segrat i hwar enda fråga af politisk betydenhet och detta äfwen da bågen warit spänd temligen högt, få in: träffar nu den häftigaste brytning uti en formfråga, der oppositionen helt enkelt yrkar tillämpning af en 100 gånger förut iakttagen praxis — och der mors dans seger owillkorligen maste anses jä: som en partiseger. Wi wilje emellertid i det längsta tro, att något felsteg a oppositionens sida föranledt detta förwånande resultat, hvit: Pet en of oppositionens förnåmsta ledare, oforklarligt nog, sökt att ännu mera förs wärra genom personliga hänjyftningar mot de voterande om affall etc. — något fom lindrigast sagdt mäste wara högst oförsigtigt i den ställning wissa af oppositionens chefer intagit inom det Ståndet — en ställning, som nog ända är swår att uppehalla, utan att man af wänner fördrar offentlig bigt. Henna ömtälighet mot wänner år inom ) Adeln och PrefesStåndet hade beslatat, att Konvoomedlen hadanefter som hittills borde ingå til Statswerket: Borgar-StånDet, att bessa medel icke skulle inga till Stats: werket: Bonde Ståndet, att desamma Ful le ingå till Rirsgalds-Kontoret. Nu fraxas om icke BorgaresStåndets deslut saarare närmade fig til Bonde:Ståndets an til Adelns och Presternas och hur det blir rims ligt att utan adwokator pasta, att tre stand beslutat medlens ingående til Statswerket? Ocksa bestriddes Hr Zalman Holms asigt i Talmanskonferensen af H. E. Grefwe de Geer — en man fom eljest, i egenskav ar R. och A:s Ordförande wid twå försgåens de Riksdagar, mist ej lemnade obegagnadt det i 55 6. Riksd. Ordn. Talman gifna prerogatiw att wagra proposition.