Helsingborgs-Posten – 13 mars 1841, sida 2

stwiflad efter björnen och slog den af all krafter med gewäret, men detta splittr des, och nu hade han endast gewärsp pan qwar. Björnen lufsade emedlerti widare åstad med fadren, som dock ick war rådlös, utan sökte att med sin yr som han icke sluppit, krafsa hål på björ nens buk, hwilket dock icke lyckades h nom, och sonen följde efter och hamrad på björnens rygg med gewärspipar Slutligen blefwo de wäldiga slagen fö täta och kännbära för björnen. Ha flåppte fadren och wände fig med ett för färligt rytande mot sonen. Fadren kor åter på benen och wille hjelpa fin son men i detsamma föll fran ynglingen arm ett wäldigt slag öfwer björnens nå ja, hwilket hade den werkan, att björner kastade sig åt sidan och sprang från Fn in i stogen. De sluppo således wäl ifraå bonom. Fadren, som war klädd i en tjo skinnpels, hade icke lidit någon skada al björnens bett. Följande dagen gingo f der och fon ånyo ut, denna gång begg förfedde med gewär, oc) träffade sam ma björn, fom der nu lyckades sonen a döda med första skottet.