n J ler den forbindelsen till det eller det havre delshuset; ban widrörde Åfwen den poli: tiska och moraliska sidan af saken, samt fann, att öppenbet och förtroende å den ena sidan wore det råtta sättet, art Åf: wen röna förtroende å den andra, od) twert: om samt yttrade i det afscendet, att ej ens der hemliga Utskottet får fullftåndi: ga upplysningar om hurn det fiod till med denna affär. Hr Edenhjelm, den gamle aktningswärde Landshöfdingen i Götheborg, hade äfwen ett skriftligt an: förande, deri man igenfände hans starka tillgifwenhet framförallt för Konungens person och der ban äberopade hans wål: gerningar emot landet fäfom ett skäl hwarföre man borde betala skulden. Grefwe Anckarswärd höll nu ett gan: ffa langt, dels muntliat, dels skriftligt föredrag, och genomgick i det sednare ån: nu atskilligt of frågans både historista och konstitutionclla sida, samt hwad han wille hafwa utredt af Utskottet. Slutliaen och den ute på förmidda: gen war Hr v. Hartmanedorff. Jbland alla denne talares Yttranden under den: na Rifsdag, hafwa wi knappast hört nå: got i wärt tycke få uppenbart advofato: riskt. Han försökte nemligen bewisa, ge: nom långa slutledningar, att Ffobinettå: kassans skuld redan wore af statswerket erfånd 3 ja! ban höjde rösten till en graflik ton och talade om sorlet emot te: geringen, om äsyftning att söndra od) förbittra sinnena, hos dem som bestridt betalningen — ja! till oc) med om Stån: dernas moraliska förbindelse art widkån: nas skulden. Slutligen talade han om personerna, om Ständernas tacksamhetsskyldighet mot Konungens person, för de många millio: ner, Hans Maz:t utgifwit i landet , mot minnet af Grefwe Wetterstedt, bland an: nat för det han undertecknat freden i Kiel, mot Hr Skogman för realisationen, mot Friherre Stjerneld, for det han börjat afs betalningen å Kabinettskassans skuld och mot Hr Jhre för der han lärt of känna