Lå Pytt. anwändande till betalning af en stats sfkuld, hwars tillkomst och ändamål för Febr. Kongl. dem undandöljes? Och om utredningen gårdag, I NÄ: semnas öppen och sannfärdig, om det t. t Öfwerfte:Ldjtz er. kommer att upplysas, att skuldens en wid Skånska petalning icke juridiskt tillhör Swenska dd. af Kongl. Staten, — når irträdde wäl sen mer f Liedberg, att twingande nödwändigbet för Kronan, att, för jamma Res 1; händelse man ens framdeles skulle fun: (S. T.) Ina hoppas förgätenhet af denna sak och i Kongl. Fransk sett återstäldt förtroende, gå Ständernas Clary (H. M. önskningar tillmötes och med allwar på: äffades af slag i stänka foncesfoner i nationel rigtning? ch afled samma Manne ej ett uppslag uti någondera of dessa riktningar år hwad nationen for: drar ? eller tror man att hon nöjer fig med ett tyst afflog, fom derjemte cj oc tydligt later första, att blott R. St. flip: pa art nu gifva nya tillskott, få må traf: let inom det redan befintliga gerna fort: fara — och fommer tid fommer råd. Wi betwifla detta och funna ej förlika oss med den tanken, att oppositionen skall gå så släpphändt till wäga i den utan twifwel wigtigaste politiska fråga, fom för rekommit sedan 1812 och 1815, då den egentliga grunden lades till denna och många andra olyckor. Emetlertid år der märkligt, huru, uns der det kamarillans och Exellensernes Tid: ningar äro tysta fom grafwen i denna sak, få stoltserar det lilla Folkbladet, (fom anses wara en omedelbar organ af föres ställningssätten hos en oföränderlig tanfa?) med den ena, nästan hotande, gaås Regering och sconaden efter den andra, huru de ifrågaw. ta betydelsen af 4ranforåken om betalning af Kabinett: de ide pligtigelfafans skuld i intet fall funna nedlåggadr ning ytterligare, etc. — och detta säger man åt samma 1 det bestämda Ständer, hwars önskningar man knappt der något wmil:jpröfmar långt mindre bifaller, hwilka uti ags statsmedelg) Ryska artiklar, införda i sjelfwa det offks. k. Kabinette: rgon förekomma fö-Etånden, Wi n yttras, huru: irde rättast uti hallet of Stats: nedelbart bifalla inat, att neml. anden några fer: lning af nåmn: Wisserligen wore ttet för nårmwa: en — men wi t. St. att, då m nu, gå und: li wäga? Äro enska folket att, beror af Ståne llständig utreds i lära att äfwen