va wisst, låt of gå Dupin, fom man ser, tillbörligt förbit: ad, klappar wåldsamt på porten till uset, hwarest der bet cknade fönstret år. jan läsct upp, han beckar sig och låter rannen gå förut. Men då grannen är )äl inkommen, flår Dupin, i stället för tt följa honom, porten igen bakom Ho: om, ech böryar ånvpo att bulta. Porten ppnas, han slar igen den åter, sa nyo att bulta, ech för ett försfräckligt wäsen med dörrhammaren. Porowvaktas en kommer ut if an siet runn, för att fierse ersaken till byliret, fi ner gran: en der, och frågar honom: bwad han TUNA Nag, ingentivg. Sogentiag; Hwad år det för prat? d2i år en spektaktlmakare; men will ni c, sä skall ni eccksa få je Med dessa erd får han tag i en lådere em, NN går lös på den arma syndarn. nder denna strid fortfar Dupin att bul: a på dörren. Ändteligen, sedan de rape at upp hwarandra rått skäligt, komma e till en förklaring och finna misstaget. De besluta nu arr gå ut, för att ges sensamt tukta spefogeln. Men hwarje ång man drar i fodret, för att öppna orten, flår Dupin åter igen den och de: ynner sälunda att bulta på nytt. På etta sättet, haller ban dem insiängda, nde OM dess en man kommer, fom will n i huset. Dupin öfwerlemnar honom olatsen. Mannen buttar på, man läser pp, och grannen och) portwaktaren för: a öfwer honom och prygla ner honom. Först efter en fjerdedels timmas före opp börjar man förstä hwarandra, och inkänner en, gonska fredlig borcsgås i en nykomne. (Ö. C.) — er —KL — S 2— ———— ———