Helsingborgs-Posten – 9 februari 1841, sida 2

Dmarijchanda. En Sta tsmans Ungdom. Dupia, i sin ungdom kallad af wåna ner och bekanta Thersites, nu mera en af Fronkrifes största mån, bar warit en riftig mantergök i yngre ar. De tjufd pojkstrek, fom han uttänfte om dagarne, werfställdoe han om aftnarne. Wi wilja beråtta ett, Örwer det Contot, der bom arbetude, bodde en Herre, fom hade en ganska wacker och ung husiru, ywilken Dupin, jemte kamrater, bade fort nåjen af act betrokta. En dag syntes der, att Herren måste hafwa blifwit missnöjd der-h med och befallt henne draga fig tillbaka ifran fönstret, ty hon syntes alldrig me ra till. Ungberrarne swuro hämnd. Du vin påtog sig att utföra den. — Det war en winterafton, flockan war 8, och) Wi gingo ut från Eontoret, då wi fogod.. ögoncen på wår fiende, fom swångde fram om ett gathörn. Dupin lemnade of med hastiga steg, och git på sidan, någor bakom mannen. Wi bade cj begrepp omi hwad han stulle göra, od) man fan tåns. ka fig wår förskräckelse, då wi sago boså nom gifwa mannen och grannen ett för: skräckligt slog med sin käpp. Rasande wånde den slagne fig om, Dupin tager med handen på sin hattkull och) wände ocksä fig om samt ropar: Har ni ej obserwerat något, min Sjerre 24 For tusan, om jag bar obserwerat något? Min hat: år sönderslagen, min Herre ! Na wål sade Dupin, i det han pes kade på der hegsta vd) bästa fönstret, laget fom deruppifran. Jag har ocksas fatt ett flag — man har fastat ut genom fönstret.... ES skulle man wäl je styckene efter det. (Ca, ja! det år sannt; men det år: deck skamligt, att salunda misshandla de förbigående. (Ja det år riktigt framligt. osTNer (Pall 400 it råln 4