tercssera någon, och dels emedan deriges nom kanske komme att kastas skugga på personer, dem jag numera gerna förlater och hwilka min enda önskan är att icke mera få återse, likjom det skulle wara rätt kärt om en person, som lefwer helt tyft och siilla bår nere i Lunden och ej will: göra minsta kräk förnär, finge wara i frid för de yrfån, fom kringsurra på fambållere höjder och ej bahöfwa blifwa nödsakad att gripa till flugfmållan, och det midt i smällkalla wintren. Jag får derföre härmed sluta min förklaring; blott nägra ord will jag tillägga. Ni har emot mig gjort försör till ett mora: listt mord: jag kunde kanske wrida dol: ken ur hånderna på Er och stöta den i edert eger brost — men jag will det ej; ty Ni war en gång min wän. Jag ber Er dock, att art ej förnya angreppet; ty om Ni det gör, då — på lif och död ware striden! Lund d. 24 Fan, 1844. I. Fribohra.