Helsingborgs-Posten – 9 januari 1841, sida 3

Tt(TTGAG DUHU ÅUsfrittggt Ö SVS IEA TYCK fom bodde på en arrendegård i närheten af staden. Der blefwo de alltid rikligen undfägnade, och då de sent på natten återwände, woro deras steg något mera osäkra ån då de gingo ut. Denna gång, da det äkta paret återkom, tog den gam: te Mästar Timmins husnyckeln ur fickan, derpa lagade han fig till att öppna dör ren, men förgäfwes, laset stod icke att finna. Kära Misstres Timmens far de den gamle Herrn: MNyckelbfler år bortftulet! Kåre Måltar Timmins, swarade hans korpulenta hälft: Dubar druckit förmycket Ale. Hwem skulle wäl sijäla ett nyckelhal? Du är ännu icke wid dörren. YHär är ju en wågg — Dy har rått min engel, swarade man: nen; men jag trodde, att jag hade gått långt nog, för att finna dörren, ty jag fåg N:o 4 till wenster och N:o 6 till bor ger, jag gjorde saledes helt naturligt den slutsats, att wårt hus, fom år N:o 5, måfte ligga deremellon. Detta år jupåtagligt? De begge äkta makarne sago med stora ögon på hwarandra, de blef: wo ense om, att de begge i bög grad woro beskänkte, och för att icke störa grannarnes lugn fortforo de arr söka nye: kelhålet. Såutligen ropade de på bjelp; Grannarne kommo med lyktor, fom jnart öfwertygade dem om, att husdörren war omsorgsfullt tillmurad med murtegel och hwitmenad. Gerningsmannen kunde ide underlåta att deltaga i den allmänna förwirringen och glädja sig deråt. Han blef snart öfwerbewist ech ådömdes en plikt af 50 P. St. — J Naapel gifwes för närwarande en Ballet, hwaruti förekomn er en frys wagu, på hwilken kärlekens Genius vår: war ned och räddar twänne ålskande ur en sjönöd. Genom ect eller annot mit: förstånd eller genom Mafjchinmåstarendistraktion kom skywagnen redan from i slutet af andra i stället för i slatet ar tredje akten. Men ännu förunderlhigare war det art fe, att i fällt för en Ge nins., en una wacktr Dån fal: r: och