Helsingborgs-Posten – 9 januari 1841, sida 1

omsider waknade begrepp om eget wår: de; och detta år icke egentligen med 1840 års Ståndsmajoritet, utan med 1840 års stigande upplysning oc) mognande nationalanda man har att göra. Den säkerhet hwarom wi tala, år få: ledes, för att begagna skriftens ord, en fullkomlig fyndens dÖd, en narkotisk kånslolöshet föor hela Nationens anspräk båordnad frihet och förkofran. Det år en fanatism, lik tron på en ny Messias, att så der sätta sig ned och wänta på ett äterfall. Tidsströmmen motas icke af de tungsamma, wiljelösa granitblocken, som här och der lägrat fig i forssen. Han fradgas blott och löper sedan stridare, i ewigbet framåt, alldrig tillbaka. Men, säger man, tidsandan har fått en falsk rigtning; den radifala, penninge: snåla pressen har missledt henne; hon bör, em icke motas, åtminstone afledas på en annan wäg; hon bör njuta af den mjölk med honung fom flyter ofwanefter, icke berusas af liberalismens stimulantia; och då skall man ånyo fa fröjda fig åt offyls dighetens tillstånd. Så glammar man i de skimrande Sa: longerne, icke wetande att man fäller fin egen dom i de tröstegrunder man begag: har. Den penningefnåla pressen? sr det då eft argument emot henne att hon will winna mänga Läsare? IBet man då icte att den köpman fom will lefwa, mäfte regalera endast med friska, begärliga waror. Med den största konst i werlden blir det honom icke möjligt att i längden pluttra på allmänheten det förskämda, det wämjeliga. Det är icke allmänheten som lockas af föpmannen, utan det år den sednare, fom af allmänheten twin: gas att sortera fig med det mest eftersök fa, det smakligaste, det fom bäst passar