Helsingborgs-Posten – 5 januari 1841, sida 2

NÅ ns de Och solen spridde mildt stit sten, och westan swalka bjöd, och fåglens sköna sang på gren om lilla knoppen 1100. Och fe! i knoppens ställe stod en blomma snart så frön — Hon war sa menlös, öm och god, liffum en Engels bön. En Pitgrin kom i dalen ner, såg morken blomsterklädd; men ej ban lisla blomman fer, som stod så blyg och rädd. Men hon dock wandringsmannen såg och hennes hjerta tänds för den, hwars blick blott rosen såg, men ej till henne wänds. Då flög en suck ur blommans bröst upp till Allfadrens borg, hos honom blott hon sökte trött och lindring i fin forg. Och rörd den milde Fadren fer till lilla blommans qwal, och sänder dodens Engel ner i hennes lugna dal. När solen flydde med fin glöd mot westra himlen ner, då war den lilla blomman död, dess hjerta slog ej mer! Så war dess lif på jorden hår en dag, men om du fer mor himlens blå, fom sijerna der bon ewigt blickar ner. E..... n. Hwad är en Rykterhetswän