PAR ensot lara grannat tur 1ictaå stdtuaiorsav LIGIER Herrans Tempel, der hat och fiendskap emot hwar man böra lemnas åt en försonande glömska, och min: net af det agg, fom fordom gjorde Swenskars och Danskars nattonalmwanära, således ide heller torde böra upplifwas genom dessa få kallade Trofeer från firida: fältet, få hafwa bågarna såsom onyttige och mifprys dande blifwit borttagne. På främsta chorpelarn af norra pelarraden war uppsatt en tafla målad på gipsanstrykning å träd, mom ramen I aln 2 tum hög samt Lal. 12 tum öred. Ramens höjd från spetsen af dess frontespice, som urs prungligen hwilat på 2:ne, nu förlorade, fristående oelare, 2 aln. 10 tum. Målningen föreställer ett lands kap der en riddare under fin. färd träffar på ett Chriftus: dovs. Riddaren har stigit utaf fin häst, samt aflagt hjelm och armharnesk wid korsets fot, der han tillbedjande näfaller. På en aren från ett mid taflans högra fis )a anbragt träd hänger Riddarens slägtwapen. Un: er målningen läses följande inskrift med förgylda bofstäfwer: Der Edele und Wolgebarne Busse Ganns Herre zu Potlist ist in Gott Ver: cheiden. Dem 15 Noveeber. und Leigt al: )ier begrabee. Dem Gott Gnade. Anno 1565. Nedan om denna synes fordom warit en ans nan inscription, fom nu är totalt utsliten. Uti fronts espicen synes en med tämmeligen bibehållna färgor målad mansfigur med yfwigt nedhängande ffägg, öfters ändsk helskuren klädning samt mantel oc) nimbusbeftrås adt hufwud; under läses: D. Selee. der. Gere ds e. fil in Gottes Hand. Taflan, fom urfprungs igen saknat mästarhand, få mäl wid compositionen fom tförandet, befanns af ålder mycket skadad, få att bilds erket å ramen mar rampuneradt od) färgorna å mål: ingen till stor del assallna. Denna tafla innefattar ngenting för församlingen minneswärdt, och har, fås om missprpdande choret, blifwit borttagen, för att ans isas något lämpligare förwaringsrum. A hwardera pelarna wid de s. k. kungastolarna unnos anbragte små blåmålade platta skåp, hwaruti, rom glasdörrar woro uppsatte, I det ena, Konung ustaf III:s tal till Riksens Ständer den I Augusti 1772 wid regeringsformendans agande; och i det andra, Konung Carl XIII:s al på Rikssalen då Riksdagen slutades en 2 Maj 1810. Utdelandet i tryck till kyrkorna f dylika tal anbefalldes förft of K. Gustaf III, och HtArrterfs somn 7 HEP JUvnt någonting andaktswäckande. Desse i och för sig inner hållsrika tal innebära likwäl ide något uteslutande fyrts ligt, och tillhöra icke företrädeswis kyrkan, hwarföre man också nu för tiden finner att, i de fleste Stads: kyrkor ätminstone, de fått platå i sacristigan; i landts församlingar deremot finner, man dem oftast ännu ut hängde såsom kyrkoprydnader. De ofwannämnde 2:ne skåpen ha wi ansett bättre placerade i sacristigan, dit de nu blifwit inflyttade. En liten brunmålad tafla, 19 3 tum lång od) 13 tum bred, fanns å 3:dje pelarn af södra pes larraden ner i kyrkan, med följande inscription: Her under Liger Begrafwen Erlig od) Welbyrs dig Mand H:r Julius Dyffer Barnfodd på hans Faders gaard Lackasin J det Fur forstlichet Biscopsdomme stifft von Kolen oc Dode i Helsingborg den 20 Aprilis. Anno. 1640. Gud giffue Hannem en gle delig Opstandelse. — Med sin halfwa del skjot taflan utöfwer pelarkanten, fick derigenom utseende af nu brukliga wägaskälsmärken eller fridlysningstaflor. och missklädde pelarn på det högsta. Rågot för före samlingen eller historien minneswärdt innebär hon icke, och har derföre blifwit nedtagen för att på annat fräls le förwaras. Ett Timglas i söndrig trädinfattnin g fästadt på en axel uti en fristående brunmålad bräd:s skifwa, 27 tum hög, fanns å predikstolen. s Ynfattninz ningen wisar att deruti ursprungligen funnits fyra glas, men hwaraf endast twenne nu woro i behåll. Den brunmålade trädskifwan har ofwanom glasen på vapper tryckt urtafla med romerska siffror och wisare af träd. Ne danom denna tafla läses: Jacobus Hartman Sands urmageri Leipzig. Nedanför glasen på brädskifwan är likaledes en tryckt cirkelrund tafla med månadernas och dagarnas namn och dato, jemte åtskilliga sinnebilder med afseende på tidens lopp; taflan är nästan alldeles utsliten. Rågot Årtal finnes icke åsatt. — Som närwarande tid wäl lärer få anses hafwa kommit derhän att förs samlingen mäter predikans wärde efter helt annan märts stock än den sammas timlängd, hwadan ock nutidens predikanter lära lägga föga wigt på att göra föredras get från predikstolen beroende af sandens lopp i time glaset, få synes denna tidmåtare nu mera ide behöflig på predikstolen. Den har derföre med fin bräde ställning blifwit borttagen, såsom i sitt nuwarande skick FÅTTTÄEULAä (7— SPETSEN VE Å