Jnlåndskt MRytt. Riksdagen. Dedatterne öfwer Tulltaran bewisa, att en prohibitiva försträckelsen fått mycket nakt i synnerbet med Bondes Ståndet. ch likwäl bar ingen samhällsklass mer odt of handelsfrihet och mer ondt af rohibitionen. Den tull fom betalas för fabrikswaror, drabbar till obetydlig del ondesStåndet , ty hur många af detta tånd frulle wål i allt fall förbruka ut: ändska kläden, sidentyger och andra Iyr: rtiklar, etc. Deremot får Bonde:Ståns bet, genom böjda direkta Matter, drygast idkännas fyllandet af den brist i ftarsins omfter, fom blir en följo af ett oförs åndigt prohibitifsystem eller höga tuls fgifter. Äfwen år det den arbetande och jenande klassen, fom wanligen får ums älla de lagbrott, hwartill de rikares lus endrejeri föranleder, och demoralifatios n träffar, uti detta fall, widsträcktast en fattigare allmogen wid kusterna, fom, å wissa orter åtminstone, snart sagdt jort det till en födkrok att biträda wid Amuggling. Alt skäl synes således bhafwa warit för Bonde:Ståndet att äfwen detta afseende följa de liberala åfigters a och icke uppoffra sitt eget och det all: ännas intresse, för att tillfredsställa iågra enskilda korporationers. Måhåns da bewisar ingenting få uppenbart orim: stigheten af wår representatiwa fammans ussättning, fom behandlingen af tullfrågor: na. Hos Kidderskopet och Adeln intråfs Afar, att de i andra saker liberala hafwa