Blir mera rik ju mindre bråd. Må Du blott ej ifrån of wånda Den warma strålen of Din blick, Den lifwande ur djupet sända, Som en gång wår Förening fick. Du trådde sjelf i ungdomsringen, Liksom ett hjerta i Jef midt ; Ty i wår rund fring Dig fanns ingen, Hwars bröst ej widgades kring Ditt, Och rummen, hwarinom Du trädde, Ålef oss för låga och för små, Fast ingen purpur kring Dig Sredde Sitt släp och kronan ej war pa. Men når wi snart — få hoppet talar Få hälsa Dig bland of härnäst, Wi kanske grundlagt större salar Till tempel för wår Oscarsfest. Och der, fen dagens loftal stannat, Liksom Ditt pris af sångens röst, Har tacksamheten qwar ett annat: Ett outsägligt i sitt bröst. T-—n.